aktuellt

fredag 31 december 2010

nyårsafton


sista dagen för året
nyårsafton 2010
ännu ett år har gått
ett nytt år väntar


jag lever mycket i nuet numera, om jag ändå blickar tillbaks på det som hänt och det som känts under 2010
första ordet som dyker upp blir: berg-och dalbana
följer med strömmen och hoppar uppför som en lax

så många goa glada kärleksfulla stunder

sprudlande
härliga
gemenskap

en del sorgesamma

grubblande
reflekterande
inåtvänd
en sak är säker: det är som det är, det blir som det blir. Allt är precis så som det ska vara och du och jag är värdefulla och helt okej just här, just nu, just så.

Med önskan om ett Gott, Insiktsfullt och Utvecklande 2011 för oss alla!
avslutar jag dagens inlägg.






torsdag 30 december 2010

vintervackert

Får sån lust att visa hur vackert vi har.
Skogspromenaden hejdas
när snötyngda grenar hänger
över stigen.

På husväggen fryser
spindelväven..
Sjövägen



onsdag 29 december 2010

Furet

Idag har sonen varit flitig med hemsidan för Gården Furet.
Nu vill jag gärna att ni tittar in och ger oss synpunkter.
Sidan är alltså under upparbetning,
Vad tycker du om färger, layout, innehåll, bilder, o.s.v.
www.furet.se
Drömgrupp och Måla kravlöst-grupper sätter snart igång.
På Norra Vägen 31 i Varberg. Välkomna!

tisdag 28 december 2010

tisdag mitt i veckan

Denna tisdag var jag alldeles ovanligt trögstartad.
När jag vaknade ville jag inte stiga ur sängen, det var en sån där morgon när det känns som om natten inte har varit tillräckligt lång...

Fram emot förmiddagen fick maken ett telefonsamtal. Vi blev vi inbjudna till eftermiddagskaffe hos min ena dotters pojkvän. Han fyller tjugofem år idag. Hipp hipp hurra!

Mitt på dagen stoppade jag färdigt mina gamla strumpor och tvättade dem. Nu tror jag att de håller ytterligare några steg till. Dessa ullstrumpor är säkert femton år gamla, ett av de första paren jag stickade när jag egentligen hade lagt undan alla stickor och garnrester, trodde att jag stickat färdigt i mitt liv,
efter detta har det blivit ett antal strumpor, några mössor, vantar och halssjalar.
Nu får jag erkänna att jag inte längre tänker att jag stickat färdigt i mitt liv.
Kanske det rentav blir ngt större projekt så småningom.
Gunhild i Kalvalyckan som lärde mig spinna i somras är en hejare på halländsk bingestickning.

Efter kaffebjudningen inne i stan frös jag om hela mig,
maken och jag sände en tacksam tanke till våran vedspis i köket och hastade hem och tände upp den...
Så köksbordet och dito soffan fick agera kontor eftersom jag behövde syssla med pappersarbete för min firma.
Härlig värme spred sig...
Gott att få ordning på papper...
Goa ungdomar att fika tillsammans med...
Nu åker jag in till stan till annan gemenskap...

Mantra denna tisdag i årets sista vecka:
Jag är precis där jag ska vara.

måndag 27 december 2010

lappa och laga...


Mina kära gamla stickade strumpor behöver stoppas.
Igen...
mest hål och tunt garn,
lite helt och mycket lagat...
mycket kärlek, tålamod och tid

snäll

När jag var barn fanns det ett ord som användes ofta och mycket i vår familj.
Ordet var SNÄLL.
Kanske var det femtio- och sextiotalsanda som genomsyrade ordet..
Kanske var det familjen jag växte upp i som snöat in på ordet...
Jag vet inte säkert, men en sak som är säker är att jag påverkades och formades av detta ord: SNÄLL.

Om du är snäll, kommer tomten. Om du är snäll blir du god. Om du är snäll kan du kanske få...
Man ska vara snäll. Snälla människor kommer till himlen. Å, HAN är verkligen snäll! SÅ lätt att tycka om! Du ska vara snäll mot dina småsyskon. Om du är snäll blir andra snälla mot dig.

Den lilla flicka som jag var då ansträngde sig varje dag för att vara snäll. Det gick ganska bra, många gånger fick jag bekräftelse, veta att jag dög, just för att jag var så snäll.
Det blev också viktigt för mig att umgås med snälla människor.

Detta ord, som från början syntes så enkelt, blev med tiden mer komplext...

Dagens mantra blir: jag vill se det lilla i det stora och det stora i det lilla

lördag 25 december 2010

Nu är det jul...

Julen är här och en känsla av frid och ro infinner sig efter julstök och julklappsletning och inslagning och matlagning.



Idag har maken och jag sovit länge, malt kaffe på nya kvarnen, fikat, samtalat i lugn och ro, pysslat med undanplock av julklappspapper, redigerat och sorterat foton och nu väntar gäster och mera fika...

December har ju i år bjudit på kallt, soligt alldeles underbart vinterväder.






Häromdagen, vid vintersolståndet,
var det femton minusgrader.
Klockan tre på eftermiddagen
såg det ut så här över fälten
längs vägen hem till Furet.












tisdag 21 december 2010

vintervitt

Nya glasögon beställde jag idag. Tre bågar hemma att välja mellan...
Massor av pengar för att se klart och tydligt...

Tydliga klara besked för med sig tydliga klara reaktioner. Jo, det kan vi ju hoppas på...
Somligt som synes så enkelt blir mer komplicerat med tiden som går...

Julstök med städning och blommor och julmatlagning...
Vänliga tankar i värmande omslag ger varma omtankar...
Kärleksfulla omsorger i snygga paket.

Jag vill inte längre dansa med i valsen jag dansat så länge. Många är invändningarna, tveksam blir jag, mitt i steget hejdar jag mig, men kliver åt sidan, lämnar.

När två eller flera människor möts helt utan rädslor uppstår ett heligt ögonblick.

söndag 19 december 2010

korvstoppning




"Mormors fläskkorv" och "Lands julkorv" har idag ringlat sig över mitt kök.

Jag blandar,stoppar, knyter ihop, paketerar,
Sven rör, stöter kryddor och diskar.
Korvarna innehåller ren köttfärs, grädde, lite smör och gammeldags korvkryddor: nejlikor, kryddpeppar, ingefära. Korvskinnet är rent krokfjälster.
Receptet på fläskkorven har jag fått från min mamma som fått det av sin mamma som fått det av sin mamma.
I receptet ska det vara kokt, avsvalnad mjölk (från den tiden när inte mjölken var pastöriserad)samt buljong och kokt mosad potatis.
Men det hoppar jag över och gör en LCHF-variant.
Korven kokar vi och äter med "dopp i grytan" på julafton.
Efter jul kokar vi och äter den med kålrotsmos eller broccoli eller blomkålsmos.
Nu ikväll ska jag slå in julklappar, lyssna på vacker julemusik och tända många levande ljus.
Snön har fallit hela dagen.
Ljus och kärlek till er alla!

lördag 18 december 2010

härliga vinter




Idag faller snön utanför köksfönstret så där härligt mjukt och långsamt precis så som det ska vara så här i juletid.



I lokaltidningen läser jag att det inte varit en så här kall och snörik vinter på 150 år. Måste väl avse tiden på året då, för JAG minns minsann min barndoms vintrar. De var både snörika och kalla. ( I varje fall så som jag minns dem)
I morse när jag tittade ut på fågelborden såg jag fyra stora nötskrikor; en vid kärven, en i päronträdet, en vid varje fågelbord. Min första tanke var: NÄ nu! tänker jag skrämma bort dem!
Men sen tog jag ett djupt andetag, funderade över vad jag egentligen ville och kom fram till att det där med fördelningen av fågelbordens resurser, det ska inte jag lägga mig i...
Det får fåglarna sköta själva.
I natt har jag försökt övertala min kropp om att den här julen inte blir som förra julen.
Yogaandning, mindfulnessövningar, meditation med mantra.
Jag tar det lugnt, tar en dag i taget och njuter av den härliga vintern ( inifrån mitt kök, vid vedspisen i köket...)

torsdag 16 december 2010

perkulator

En ny pryl blev det före jul i Furet.

Sven och jag har blivit "finsmakare" när det gäller kaffe...
Efter att ha blivit presentade med kaffekvarn och goa bönor i somras har vi botaniserat bland kaffesorterna vi hittat i butiker.

Idag köpte vi en ny perkulatorbryggare som kan brygga upp till 10 koppar kaffe.
Så hjärtligt välkomna på en kopp kaffe i Furet!

Sonen jobbar på med nya hemsidan, jag vill lova att den blir fin!
Han har öga för vad som kan passa och vågar lägga fram egna idéer om utformningen.
Detta gillas av verksamhetsansvarig i firman ( jag)

Nu sitter jag och planerar julstöket, jag tänker prioritera och bara göra det som känns roligt.
Julklappsköpen ska jag minimera, försöka tänka återvinning och hemmagjort och begagnat.

Fattig men glad är jag idag!
Glädje är att bjuda in och bjuda ut.

onsdag 15 december 2010

kylslaget

kylan håller i sig. 15 grader minus nu ikväll.
Maken som gillar vedeldning ( ni vet, veden värmer många gånger...)
blev inspirerad av min bror och hans fru som har installerat en braskamin.
Så nu har vi läst MÅNGA broschyrer om olika sorters braskaminer och åkt runt i MÅNGA butiker och tittat på kaminer IRL.
Nu ikväll åkte vi över till min bror och fick uppleva kaminvärmen hemma hos honom.
Bättre reklam kan man nog inte åstadkomma.
Våran gamla Husqvarnavedspis i köket blir nog utbytt inom en snar framtid...

En av mina vänner påminde mig i dag om följande devis:
Stanna upp-observera-acceptera-släpp taget.
stop observe accept let go
SOAL

När något bekymrar, oroar, upprör, engagerar, väcker känslor, irriterar, eller kräver att jag gör något:
ge mig kraft att just använda denna kloka, enkla devis och därmed känna vad som är rätt....

tisdag 14 december 2010

trogen vän

Idag har våran kära hund Molly somnat in för sista gången.
Hon vilar i jorden här hemma, så att hon kan fortsätta att vakta gården och oss.
Ett ljus brinner på platsen där hon vilar.
Hon och hennes bror Grim, som bott uppe i Härjedalen hos min syster och hennes familj, fick lämna livet på samma dag, precis som de kom till livet samma dag.

Så oerhört sorgesamt, vi sörjer och saknar.
Framförallt känns huset så tomt och tyst.

Vi har fått 13 härliga år, med massor av roliga och härliga stunder.
Tack för dessa fina stunder.

Så vackert väder idag, minusgrader, gnistrande snö och solsken.

Idag minns vi henne i glädje.

måndag 13 december 2010

julstök

julgris och grönkål

en halv gris är nu styckad och nerfryst i boxen i våran källare. Julskinkan är nätad och saltad, i år blev den inte så stor: ca 4,5 kg, rund och fin så där som en riktig julskinka ska vara...
5 kg grönkål har jag kokt länge och sen malt i köttkvarnen, paketerat och fryst in.

Har skänkt en tanke på hur husfruarna förr i tiden saltade och konserverade matvaror för att bevara dem över den långa vintern.

I vårt hushåll försöker vi hålla oss till bra råvaror och rena råvaror. Om vi kan vill vi gärna veta var och hur grönsakerna är odlade och kött och fisk producerade.
Vi gör också gärna mat från grunden, använder helst inte halvfabrikat.
Visst tar det kanske lite tid och kräver lite mer planering än att handla varje dag och planera i butiken...
Hur gör du? jag blir lite nyfiken på hur du som läser min blogg tänker angående detta?

En propp gick i källaren när jag skulle dammsuga kontoret där nere.
Hjälp! tänkte jag då,
frysen går ju på högvarv, grytorna med grönkål puttrade på elspisen i köket,
utan el skulle det mesta av den mat jag idag förberett varken kunna bevaras eller tillagas.

Mantra för dagen:
allting är precis så som det ska vara

lördag 11 december 2010

lördag

Julmarknad på torget i Varberg:
min syster med fina lammskinn, grönkål i säckar, god vän med vackert hantverksarbete, varma kramar av medsystrar, okända glada ansikten och röster i samtal ett litet strax, fina korven från charkuteri med "goa" grisar, maken vid min sida
gott!

Julmarknad i församlingshemmet i Grimeton:
goa grannar, vackert handarbete, fina ungdomar, läsvärda hembygdsskrifter
gott!

hemma i Furet:
rådjursgryta med kantareller, fina stunder med hunden i hennes sista dagar, besök av älskade barnen, delar på sorgen, samtalar mjukt, är i närvaro
gott!

mantra: med alla sinnen öppna

fredag 10 december 2010

Molly


Våran hund heter Molly.

Hennes mamma hette Freja, hon var gårdshund i mitt föräldrahem hos min bror och hans fru. För tretton år sedan lyckades grannhunden av ganska okänd härkomst para sig med henne ( han hade försökt många gånger... ).
Hon fick sex fina valpar som jag och min familj fick lov att gosa och snosa på ända från det de kom till världen tills de skulle skiljas från sin mamma.
Jag och Sven hade ibland pratat om att skaffa hund, men barnen var små, vi arbetade mycket.

Både jag och Sven hade haft hund i våra tidigare äktenskap och visste att det är mycket gott men också att mycket tid behövs.
1997 var våra barn lite större, både de och vi blev förälskade ( förstås) i de små valparna. Alldeles speciell blev lilla Molly.
Hon fick sitt hem hos oss och hennes bror Grim sitt hem hos min syster.

Under tretton år har hon varit en familjemedlem hos oss. Busig och piggelin som valp. Trygg och varm som vuxen hund. Det senaste året gammal och trött. Krämporna har byggts på.
För ca en månad sen upptäckte vi att hennes ena öga inte var okej.
Det visade sig att hon har ett hål på hornhinnan.
Droppar, droppar, antibiotika, uppsytt tredje ögonlock...
Igår insåg vi att såret inte kommer att läka...
Ett tungt, sorgligt beslut behövde fattas.

Vi har haft så mycket gott tillsammans med henne och nu är det så tydligt att hon vill vandra vidare till hundhimlen, de sälla jaktmarkerna.
Hon och Grim kommer att mötas där, springa omkring och busa, meja ner några trädgårdsbuskar, bita sönder skor och kläder som finns tillgängliga, vara slädhundar, dra människor på skidor, springa i glädje jämns med scootern och alltid tävla om vem som kommer först! Jaga harar och fåglar, sorkar och katter....

Sorg...
Kärlek...
Saknad...
Glädje över det som varit...

onsdag 8 december 2010

hemsida

Min son går en utbildning till systemutvecklare.
Nu gör han praktik och den praktiken gör han hos mig, i min firma.
Jag är så glad över att han vill göra praktik här. Det innebär att han snickrar på en hemsida för Gården Furet. Jag jobbar med att hitta bra och tydliga formuleringar och bilder och logga som passar.
Den process som nu pågår är mycket lärorik för mig likväl som för honom.
Man kan påstå att vi har en win-win situation...

Jag har ju redan en kanonfin hemsida för mig och min verksamhet på http://www.edding.nu/
Den har min måg som snart är färdig med sin utbildning till systemutvecklare hjälpt mig med.
Den hemsidan ska jag ha kvar tillsvidare, men sen blir det en gemensam för Gården Furet och Gunilla Edding.

Hos mig, i min verksamhet ska man ha möjlighet att vara " human being" och få möjlighet att välja att minska på sitt " human doing" genom kreativt, glädjefyllt sinnesarbete såsom t.ex kravlöst målande, visualiseringar, sinnesövningar i natur och trädgård, drömarbete.

En del kurser och enskilda samtal har jag redan på Norra Vägen 31 i Varberg.

Kika in på http://www.edding.nu/ ibland och kolla läget!

Från Kay Pollaks bok Att välja glädje:
"Jag kan inte ändra världen.
Vad jag kan ändra är mitt sätt att se på världen.
Då ändras också världen."

möten

Nya möten med nya människor.
Jag tänker idag att
under de senaste åren har jag haft förmånen att träffa så många nya människor, knyta nya relationer, mötas på nya sätt.
Vilken ynnest det är att leva!

Alla de erfarenheter jag gör under livsresan kan ibland kännas som om jag ville slippa undan, men ofta ger de insikter och gåvor som jag inte visste fanns.

Ibland är det bra att se tillbaka, inte för att bli kvar i det som var utan för att lära.

tisdag 7 december 2010

Japanska körsbärsträd


På resa i snöoväder kan det vara guld värt att ha tillgång till snökedjor och bärgningsbilar. i varje fall om färden slutar i diket och fordonet kapsejsar...
På resan genom livet är det också gott att veta att hjälp finns att tillgå när oväder råder och styrfarten inte är så hög...

Vägen leder alltid framåt och vid varje vägskäl kan jag välja ny väg.


De tankar jag lägger fokus på skapar min verklighet.
När jag väljer att tänka vänliga tankar om mig och mina nära och kära lever jag i en vänlig värld.


Japanska körsbärsträd bär inte frukt men jag vill ändå ha ett sådant i trädgården.




måndag 6 december 2010

snö, snö, snö

Utanför mitt köksfönster är det fantastiskt vackert just nu.
En decimeter snö bäddar in trädgården och omgivningarna i ett mjukt, vitt täcke. Småfåglarna invaderar enbusken och fruktträden där vi hängt ut mat i hus, rör och kärvar.

Idag fyller min mellandotter 22 år och vi är inbjudna på kalkonmiddag.
Den där morgonen för 22 år sedan när hon aviserade sin ankomst var de två stora barnen hos sin mormor och morfar på gården där de då fortfarande bodde och hade sin utkomst.
Den lilla bebisen lät vänta på sig och när vi äntligen ringde och meddelade att hon kommit och att allt var bara bra, gjorde vi det med orden: det blev en liten Pippi Långstrump!

Varje dag är ny och har sina överraskningar. Idag har jag förtröstan och ser fram emot de gåvor jag ger och får.

Mantra: Det jag får idag är det rätta.

söndag 5 december 2010

2:a advent

När jag idag tänder andra ljuset i advent och ser ut genom mitt köksfönster på min snötäckta trädgård tänker jag att jag idag ska försöka leva i glädje och vara i min skapande kraft.

Idag ska jag inte oroa mig, inte vara rädd för sånt jag inte vet något om.
Jag är jag och jag får insikter genom möten och genom att vara öppen och ärlig.
när jag visar mig som jag är bjuder jag också in andra i min värld och får lika mycket eller mer tillbaks.


Dagens mantra blir: jag lever i glädje

fredag 3 december 2010

3 december


Idag tänker jag ge mig själv och alla er andra en kärleksfull klapp på axeln och säga: Du gör så gott du kan....
Sen lånar jag ett foto som käre sonen tog igår när han var hemma i Furet och gick en sväng med kameran.
Så här vackert är det just nu inte alls långt bort....

torsdag 2 december 2010

Always Look On The Bright Side of Life



Slutscenen i den här filmen är en av de mest makabra, vemodiga och alldeles alldeles underbara filmscener jag känner till.
Jag blir både glad och ledsen, vemodig och lycklig precis på samma gång när jag visslar på melodislingan i timmar efter jag stängt ner musiken.

Den här dagen har varit en dag i vardande.
På morgonen åkte jag till veterinären med hunden Molly som fyller tretton år om ett par veckor. Hon har fått ett hål på hornhinnan på ena ögat. Envist har vi droppat med antibiotika och diverse andra droppar för att fukta och stimulera tårkanalen. Men när det fortfarande efter två veckor, drygt, inte blivit någon nämvärd förbättring, bestämde veterinären i samråd med mig att sy ihop hennes tredje ögonlock med det övre ögonlocket. Så ska hon leva i en vecka med såret vardande i läkning.

På vägen hem hämtade jag upp sonen som gör sin praktik hos mig. Han har fotat omgivningarna och snickrat på hemsidan för Gården Furet, som är i vardande.

Jag har lagat mat, vikt tvätt och spånat idéer i vardande.

Kris är ett grekiskt ord som betyder förändring.

Dagens mantra blir: stanna en stund i vardande

onsdag 1 december 2010

att vara tillräckligt nöjd

Föreläsning om flyktingars psykosociala hälsa på förmiddagen väckte många tankar.
För människor som förlorat allt utom livet behövs inte så mycket för att vara tillräckligt nöjd.

Varje dag är en ny dag.
Dagens mantra är: tillräckligt nöjd

söndag 28 november 2010

advent

Idag är det några minusgrader, gråmulet, snö som "fyger" och isiga vindar från öster.
Första advent känns alltid speciell.
November är uthärdad.
December med ljus, värme, pyssel och gemenskap ligger framför oss.

Utrustad med mössa, HellyHansenvantar, tjocka strumpor, långkalsingar och bästa bryggarfracken pulsar jag ut i skogen. ( ja, det är faktiskt så mycket snö i min skog så jag inte ljuger om jag använder ordet pulsa)
Sekatören i fickan och pyssel i blick.
Återvänder till Furet med granris, lummer och blåbärskvistar.
I trädgården norpar jag lite blå-enskvistar.
Korgen på verandan har fräschats upp, kryddväxterna vid knuten har fått lite granrisskydd, diverse hinkar, bunkar och ljusstakar har piffats upp i köket.
Så sitter jag med kaffekoppen, beskådar nöjda småfåglar i trädgården.
Omgiven av kärlek.
Här är gudagott att vara.

Dagens mantra blir: Lita på kärleken

fredag 26 november 2010

Inte mod


Här hoppas jag att ni kan se HasseåTages härliga modiga Inte mod som jag försökte få med i förra inlägget.

Vad är mod?
Vad är mod bra för?
Hur kan vi bli mer modiga?
Behöver vi vara mer modiga?

Stöd

Jag är fortfarande inte kry och vilar mycket under varma filtar och dricker mycket gott thé, både vitt och rött och grönt. Både med kryddor och helt utan.

Att stanna upp i livskarusellen på det här sättet jag gjort de senaste dagarna innebär för mig stunder av välbehövlig kontemplation och reflektion.

Jag tänker att mina livsmönster och mitt livspussel har fört mig precis dit där jag är idag. Om jag ändrar på någon liten pusselbit i detta stora pussel så kan det innebära att jag faktiskt tvingas pussla om allt från början!
O hemska tanke!!!! Eller inte?
Fundera på detta en liten stund gott folk....

Dagens mantra blir: Vi behöver varandra

onsdag 24 november 2010

sjuk


Redan igår kröp håglöshet och frusenhet över mig.

Under några dagar har jag tänkt över logistik och praktik i mitt liv. Lite för mycket av det mesta skulle man kanske kunna uttrycka det.

När jag så bestämmer mig för att plocka bort en del som faktiskt inte rimligtvis får plats och att acceptera att jag inte hinner och mäktar med allt jag vill göra inträffar detta att kroppen säger: Nu behöver du vila; du är sjuk!

Alltså blev jag tvungen att ställa in planerade aktiviteter idag....

Idag har jag legat i sängen, frusit, huttrat, vilat, sovit, blivit ompysslad, druckit massor av te och haft förmånen att i den mån jag orkat sitta och prata med sonen i köket.


Dagens mantra blir: Vi får alltid det vi behöver när vi behöver det....

måndag 22 november 2010

Så här blev klänningen från Garderobsbutiken på mig.
Utbildningshelgen i Mönsterås har som vanligt varit givande och omtumlande.
Vi har fördjupat oss ytterligare i symboldrama och naturligtvis målat en hel del.

Ni som blir nyfikna på att veta mera om den utbildning jag går
(en ny omgång startar i januari nästa år) kan gå in och läsa mer på : http://www.symbolonterranova.se

Om mig och min verksamhet där jag bl.a använder mig av symbolterapeutiska arbetsmetoder läser ni på: http://www.edding.nu

fredag 19 november 2010

Bilen som inte ville mer...

När jag igår var på väg in till stan för att gå på yogapass kände jag hur värmen i bilen inte längre fanns där!
Eftersom bilen är, för mig, med mina mått mätt, ny, tänkte jag först att jag gjort något fel när jag ställde in värmereglagen.
Men icke!
Maken, som är fordonsansvarig i våran firma, hade som tur var jouren denna kväll och gjorde en utryckning som resulterade i att jag kan använda bilen över helgen.
TACK!
Jag blir glad över detta eftersom jag idag ska resa tvärsöver landet till östkusten för att förkovra mig.
Jag och några fler damer delar en enkel stuga i Patamalmstrakten. Sen utbildar vi oss under en intensiv helg på Symbolon Terranova utanför Mönsterås.


Jag fick tips av en av mina döttrar om en vintagebutik på nätet. Så kul!
http://garderobsbutiken.se/index.php
Kunde inte avhålla mig från en beställning. Jag ska stå på scen på Qnivs afterwork på onsdag och hoppas klänningen hinner komma fram innan dess...

Dagens mantra är:
glädje och sorg behöver varandra...

torsdag 18 november 2010

Sätt dina egna vackra fotspår i snön

Varje människoliv sätter sina egna fotspår i snön.

Ingen annan kan gå exakt där du gått, ingen annan kan göra exakt de fotspår du gör.
Jag lever inget vanligt liv,
Jag har ingen vanlig familj,
Jag arbetar inte vanligt,
Jag älskar inte vanligt.
Jag är varken vanlig eller ovanlig,
Jag är Jag.

Idag vill jag pröva att ta vara på ögonblicken och de möjligheter som varje ögonblick kan ge.
Idag vill jag ge mig själv och andra friheten att vara allt som vi kan vara utan att jämföra oss med någon eller något annat.

onsdag 17 november 2010

Lycka?

Vad är lycka?
Funderingar kring detta sysselsätter oss allesammans med mer eller mindre jämna mellanrum.

För mig infinner sig lyckokänsla när jag är ute i skogen och känner vinden mot kinden, dofter i näsan , ljusvyer i blick och fågelbrus och trädsus i öronen.
Den kan också skymta när jag sitter med stickningen mjuk och följsam i nävarna,när jag står och stryker mina kökshanddukar, eller i trädgårdslandet med mylla i näsborrar och jord på stövlarna.
Lyckokänsla kikar fram runt hörnet när familjen sitter vid köksbordet och fnissar, frustar och myser.

Just när jag inte önskat den, just när jag inte tänkt den, just när jag inte tvingat den, just när jag bara är....

måndag 15 november 2010

Dagen idag

Tapeterna i köksfarstun sitter äntligen på plats!
Idag har maken och jag bestämt att vi behöver byta ut golvmattan också.
Sagt och gjort, en tur in till Varberg. Hem med kataloger och så är det beslutat.
Hoppas att vi får lite hjälp att lägga in den. Framförallt behöver jag hjälp med tillskärningen.
Jag åkte också till en trävarufirma för att höra om det finns något material, skivor, som jag kan använda till staffli när jag har mina "Kravlöst målande" -grupper.
Jag vill ha det så enkelt som möjligt, och skivorna ska helst inte väga för mycket. jag tänker att jag ( och stafflierna) ska kunna vara flyttbar med mina kurser.
Den här förmiddagen gav ingen lösning på dilemmat, men skam den som ger sig.
Inte jag i varje fall!
Lilla mamma i Humlebo fick också ett besök. Hon behövde hjälp med ett ärende.

Temat (mantrat) för dagen har varit entusiasm och glädje.
Först tänkte jag att det inte skulle vara möjligt idag, men ju mer jag tänkte orden desto mer entusiasm och glädje smög sig in i mitt sinne.
Entusiasm över delprojekten i det stora " Gården Furet"-projektet,
glädje över min familj och "min plats på jorden",
Entusiasm över att vara kapabel till ganska mycket; Ibland lite som Lotta på Bråkmakargatan: Jag kan det mesta utom att åka slalom och vissla. ( Fast vissla kan jag faktiskt ibland och litegrand...)
Entusiasm och glädje och förväntan inför förestående utbildningshelg i Mönsterås.
Glädje över att jag får vara med om så mycket nya och lärorika upplevelser just nu.

söndag 14 november 2010

kärlek

När smärtan tar över, blir plågsam och elände,
vänder jag kärlek och hopp in i degeln
kärlek som växer, läker och helar,
smälter plågan, förintar den så.

Gården Furet

Planerna för Gården Furet tar mer och mer form.
Vi hade igår besök av mannen som ska rita utbygget. Vi fick en hel del att fundera över.

Jag tapetserar nu köksfarstun ivrigt påhejad av maken.
Målningen med lackfärg och proffspensel ger resultat, men jag skulle önska att jag hade fler målargener i blodet!
Täääänk att måla dörr och lister utan ränder! Äntligen-hemmagänget hade säkert gråtit målartårar över resultatet jag åstadkommer.
Nåväl, jag slutar kritisera i samma sekund jag börjar. Good enough!
Nu har således tapetseringen inletts. för första gången i mitt liv tapetserar jag med tapeter som kräver mönsterpassning.
Orden kul, snyggt och tålamodskrävande skulle jag nog sammanfatta detta projekt med...
Vi börjar fundera över inredningen, gillar att blanda gammalt och nytt. IKEAS spegelskåp SKÄR lockar bl.a.


Idag ska jag låta följande citat följa med mig i tankarna:

Smärtan är oundviklig. Att plågas är frivilligt.
Kathleen Casey Theisen

lördag 13 november 2010

Kafferepet

Kafferepet i Falkenberg blev en fantastisk upplevelse.
Tre kvinnor delade med sig av sina "gåvor" och bjöd frikostigt på kärlek och energi. Meditationer, visor och texter bildade en tråd som långsamt och målmedvetet vävdes ihop till en fantastiskt ljusbringande och glädjefylld upplevelse för oss som var där. Vi berördes och delade med oss av skratt och glädje.
Modiga kvinnor som stiger fram såna som de är med styrkor och svagheter inspirerar och fyller oss andra med mod som ger ytterligare ringar på vattnet.

I bilen på väg hem föddes en hel del idéer och för egen del insåg jag att det var alldeles för längesedan som jag skrattade så hjärtligt som jag gjorde i eftermiddags.
Vid den goda middagen ikväll med levande ljus och värme, enades mannen och jag om att vi tillsammans ska se till att skrattet och glädjen ska få plats lite oftare i vår vardag.
Så än en gång TACK till Bodil, Lotta och Susanne!
Jag hoppas på många fler kafferep tillsammans med er.

måndag 23 augusti 2010

grodkungen


Idag söker jag mig mot smått och gott och hittar i det storheten.
I min värld är lika = unika och viceversa.
Generellt - universellt - aktuellt - reellt - existentiellt.
I det allmänna finns det enskilda.
Helheten blir mer än summan av delarna.

Vill dela med mig av glädje och hopp och fantasi och lek och kreativitet och så lite kryddor: ilska och sorg och djävlaranamma.

söndag 18 juli 2010

sommar


Sommar är värme och sol och bad och måla fönster och marknad i Långås och utflykt med nära och kära och besök av nära och kära och läskiga kriminalserier på TV och trädgård och Weels and Wings och lite jobb och jordgubbar och smultron och blåbär och vinbär och massor av kreativa (läs:Vanvittes-)idéer och vila och läsa och röja och fixa och....

tisdag 6 juli 2010

Back in business


Istället för att klä mig i purpur denna dag, ytterligare en blåmålad dörr.
Fantastisk vandring genom halländskt landskap när det är som bäst.
Nattvioler i kohagen som får stå kvar efter slåttern.
Blomstring som kommer inifrån är skön den också.
Kylan bidar sin tid i salongen.

Jag ska klä mig i purpur

Varning

När jag blir tant ska jag klä mig i purpur och hatt i rött som inte matchar och inte klär mig.

Och jag ska använda folkpensionen till brännvin och genombrutna handskar och sandaler av satäng och säga att vi inte har råd med smör.

Jag ska sätta mig på gatan när jag är trött och provsmaka i affärer och tillkalla brandkåren och dra med käppen efter staketet och ta igen för att jag var nykter som ung.

Jag ska gå ut i regn och tofflor och plocka blommor i andras trädgårdar och lära mig spotta.

Jag ska klä sig i rysliga blusar och bli fetare och äta två kilo korv på en gång eller bara bröd och pickles en hel vecka och samla blyerts- och bläckpennor och ölbrickor och grejor i askar.

Men nu måste vi gå klädda för att hålla oss torra och betala hyran och inte svära på gatan och föregå barn med gott exempel. Vi måste bjuda vänner på middag och läsa tidningar.

Men kanske jag borde öva mig redan nu så att folk som känner mig inte blir alltför bestörta och förvånade när jag plötsligt blir gammal och börjar klä mig i purpur.

----------------------------------------

"Varning" är skriven 1961 av en engelsk poet som heter Jenny Joseph. Den svenska översätt-ningen är gjord av Nils Afzelius.

fredag 23 april 2010

Fantastiska människor

Vissa dagar är fantastiska i så motto att de möten med människor som försiggår blir fantastiska.

Idéer som vaknar i möten,
växer och bär,
kraft som sprider sig i kropp och själ.
Tankar som delas och spirar,
Ger frön åt ny tankekraft.

söndag 18 april 2010

Promenad i Lund



Vet ni om att chokladfabriken i Lund har lagt ner?
Igår besökte jag Lund tillsammans med delar av min familj. Jag letade upp stället där det förut låg en chokladfabrik med jättesmarrig choklad, men den var nerlagd, igenbommad, inte där!
Nåväl. Fiket med Sveriges godaste latte fanns i varje fall kvar och jag och mannen i mitt liv hade en trevlig dag tillsammans med två fina döttrar.
Kallt och blåsigt som det bara kan vara en aprildag, men Lund är en trevlig, gemytlig och vacker stad.
Botaniska trädgården får nog besökas när värmen och solen hjälpt till lite grand mer även om det faktiskt fanns en blommande rhododendron och massor av sälg och scilla....

söndag 11 april 2010

Magi

Somliga dagar känns magiska.
Igår var det en sådan dag.
En god vän bjöd mig på fikastund på Konditori Regnbågen i Halmstad.
Jag körde motorvägen ner och solen var så solig och löftesrik som den bara kan vara en lördag i april.
Jag kopplade in min inre GPS och hittade parkeringsplats som låg bara ett kvarter från kondiset...
Parkeringsavgiften blev bara några kronor för att det var lördag.
Jag hittade alltså kondiset alldeles i närheten.
Insåg att det inte var särskilt långt till Stora Torg och promenerade dit eftersom jag var i god tid.
Såg Statyn Europa och Tjuren som är en av mina favoriter.
Strosade runt bland torgstånden och hann sticka in näsan på Indiska och bara känna doften och se de vackra sakerna och plaggen.
Gick tillbaks och hittade en ledig bänk i solen, där jag inväntade min goda vän.
När hon kom enades vi om att gå till ett annat fik, där det fanns uteservering inne på gården. Härlig miljö och en fantastisk personal som lätt fixade en LCHF-lunch till mig som hette duga!
Men det allra mest magiska blev stunden med vännen där många små groddar eller till och med embryon till framtidsprojekt kom till. Vi fick och gav energi, kraft, glädje, och hopp i ett flöde som var helt fantastiskt!
Jag njuter även idag....

onsdag 7 april 2010

Vänner

Igår träffade jag två av mina käraste vänner.
Vi lunchade tillsammans på det utmärkta fiket Madali i Varberg.
Vi talade om sånt som vänner talar om.
Vi talade om samhällsfrågor, om privata dilemman , om jobbrelaterade ting....
När jag kom hem tänkte jag att jag är så tacksam att ha fått träffa nya vänner.
Under en period av mitt liv fanns det inga vänner på nära håll, jag hade långt, geografiskt sett, till mina vänner och ibland gick det lång tid mellan telefonsamtal eller träffar...

Vi som har levt en stund här på jorden behöver varandra för att ge varandra en känsla av hopp och för att kunna fatta mod att använda de styrkor vi besitter. Vi ska också bjuda in de unga och förmedla den kraft, nyfikenhet och hoppfullhet som vi äger tillsammans.
Alla dessa unga som idag inte ser sin skönhet och sitt uppdrag i livet...

söndag 4 april 2010

Påskaftonsmys

Årets påskafton tillbringade jag med min fina yngsta dotter.

Vi hade en härlig dag, strosade runt i staden och hon handlade en del vårkläder och skor.
Vi fikade på en uteservering och solen visade sig allt emellanåt, även om vårvindarna sannerligen var friska....
Väl inomhus bläddrade vi i fotoalbum från hennes barndom.
Vi talade om allvarliga ting, glädjefyllda situationer, skämtade och skrattade.
Jag fick en mycket vacker och kärleksfullt tillverkad påskpresent.
Hon fick en röd plånbok att förvara sina skatter i.

Vanligt, vardagligt, ljuvligt,glädjefyllt.

Tacksamheten sprider sig i mitt hjärta...

fredag 2 april 2010

Svunna tider

Hemma hos min mamma idag kom vi att prata om minnen från förr.
Vi trevade efter minnesbilder från arbetet på gården där jag vuxit upp och förundrades över hur livet och världen förändrats under de drygt femtio år som gått sedan jag föddes.
Jag har ett mycket klart minne av hur jag står vid kanten av en stor åker där Pappa kör omkring med traktor och självbindare, ett redskap som både tog av säden och band ihop den till s.k. neker. Dessa "kärvar" eller neker gick sen han och Mamma och samlade ihop till skylar eller travar som fick stå och torka ett par dagar innan de samlades ihop och transporterades hem till ladan på gården.
Jag ser också hur kaffekorgen står där vid ett hörn av åkern, tillsammans med en filt som vi barn skulle sitta på för att de skulle veta var vi var, så ingen kom i vägen för traktorn... Jag tror vi mest lekte kurragömme i skylarna....
Jag minns också när det stora tröskverket kom hem till gården om hösten. Stora starka karlar som bar 100-kilossäckar med säd upp på magasinet, stort brummande maskineri i ladan, som spydde ut agnar i en stor hög, som sen skottades upp och kastades ut... Halmen i fina balar som stackades i ladan...
Vi barn satt uppflugna på nån bjälke i ladan och bara SÅG...
Mamma jagade livet ur sig i köket för att serva karlarna med mat och dricka förstås, pilsner skulle det vara...

onsdag 31 mars 2010

kreativitet

Jag har köpt ett staffli och lite färger!
Jag som varit fullständigt skräckslagen över de bildlektioner jag varit utsatt för...
När jag gick på lärarhögskolan lyckades jag trixa mig igenom med betyget G, men fråga mig inte hur! Det borde absolut inte varit så!
På gymnasiet lyckades jag till slut klara betyget två, som då betydde att man varit på lektionerna och gjort så gott man kunnat.
Jag vet nu att jag inte är ensam om att stanna i utveckling vid ca femton års ålder när det gäller bildskapande.
Ska bli oerhört spännande att se om jag vågar mig på en kurs så småningom.
Just nu är jag så nöjd med att bara kladda precis som det faller sig, prova med färger och penslar precis som det blir. Alltså inga som helst krav på resultat eller att någon annan än käre maken och jag själv ska betitta bilderna...

Jag vet ju också att eget bildskapande skapar en process där det omedvetna blir mer medvetet. Att utnyttja dolda delar av mitt själv känns just nu som en spännande utmaning..
Jag vill lyfta fram min kreativa sida och utveckla den.

Ringar på vattnet blir större och större
ger vattnet liv och speglar
glitter och ljus som förespeglar
växer och vidgar vyer
ger hopp i universum

tisdag 30 mars 2010

Energier

När fullmånen lyser fylls jag av energi och kraft. Därför sover jag inte särskilt mycket nätterna före och sen är sömnen djup och befriande en natt eller två....


Jag har idag hängt upp de målningar jag gjort under helgens utbildning.Jag hängde dem i köket så jag kan reflektera och fundera över möjligt verbalt uttryck för den process som pågått.


En ensam stjärna som tänds och strålar ger lust och kraft för fler stjärnor att vakna på himla valvet.
Delar i en helhet som i sin tur är del i en annan helhet där varje del också är en helhet i sig....

Jag har fattat beslutet att ge mig en stund varje dag för att skriva. Det behöver inte BLI något utan jag ska bara fästa några ord på ett papper varje dag....Eller här på bloggen...Eller både och...

tisdag 23 mars 2010

Stabilt kaos, Anders Haglund

År 1961 upptäckte en matematiker vid namn Edward Lorenz något ganska märkligt, vilket var att det för alltid kommer att vara omöjligt att tillförlitligt förutsäga vädret mer än några dagar i förväg. Detta för att det inte spelar någon roll hur avancerade datorer man har, så kommer man aldrig att kunna korrekt lägga in var varje molekyl på jordens yta just nu befinner sig och hur den rör sig.

Den typen av precision kan ju tyckas onödig för att kunna förutsäga om det kommer att regna över Östra Götaland nästa tisdag, men vad Lorenz upptäckte vara att det räckte med att ha oerhört små variabler i ingångsvärdena för att det skulle ge helt annorlunda prognoser. Något han vid ett tal 1979 illustrerade med ett exempel om hur en fjärils vingslag i Mexico kan vara starten på en orkan i över Europa. Media gillade metaforen som gjorde tanken känd som ”fjärilseffekten” och la grunden till kaosteorin.

Nu sitter du kanske och undrar vad sjutton Kaosteori har med personlig utveckling att göra, men det är faktiskt ganska intimt förknippat. Detta då du säkert märkt att våra känslor, vårt humör och därmed hela livet kan vara minst lika kaotiskt som ett vädersystem och därmed också oerhört svårt att förutse.

En insikt som kan vara frustrerande för vi skulle väl alla vilja veta att allt kommer att vara bra i våra liv och på planeten när våra barn växer upp. Men som alla andra genom den mänskliga historien har upptäckt så är det, som Lorenz matematiskt bevisade, minst sagt svårt - för att inte säga omöjligt - att förutse framtiden med någon vidare ackuratess.

Detta faktum känns för många som vill ha koll på sina liv oerhört stressande, vilket väl är skälet till att även presidenter och kungar har konsulterat såväl sierskor och kaffesumpar som stjärntecken och horoskop när de stått inför svåra beslut. För när världen känns kaotisk gör vi nästan vad som helst för att ta tillbaka kontrollen.

Flexibilitet för stabilitet?

Oftast gör vi dock det genom att försöka ta kontroll över yttre faktorer. Skapa regler och lagar som tydligt beskriver hur saker och ting ska gå till. Ha rutiner för hur vi äter, sover och jobbar. Inget fel på det så länge det inte går till överdrift och maniskt begränsar våra liv, men det ändrar fortfarande inte på känslan av kaos på insidan för märkligt nog är det så att ju mer du försöker ta kontroll över utsidan ju mer kaotiskt blir det på insidan.

Det kanske låter kontraintuitivt för många av er som läser det här, så låt mig ge er ett exempel: Tänk dig att du vet om att du inom en snar framtid kommer att bli tvungen att köra över ganska eländig terräng och behöver ha ett fordon som gör du klarar det galant. Vad skulle du vilja ha för ett fordon? De flesta skulle nog säga ”ju stabilare desto bättre”, men om du nu skapar en helt rigid ram utan rörliga delar och sätter hjul direkt på ramen utan rörliga dämpare inser du nog direkt att minsta lilla sten kommer att få passagerarna inne i kabinen att studsa omkring.

Nej, för att kunna ta oss fram genom ”kaotisk” terräng behöver vi istället en oerhört flexibel lösning med så många rörliga delar som möjligt. Tänk dig en bandvagn med åtta hjul på var sida med dämpare som kan röra sig upp och ner oberoende av varandra. Nu är det fortfarande lika kaotiskt på utsidan, men det är en väldigt mycket mjukare åktur för dem som sitter inne i fordonet.

På samma sätt är det när livets föränderlighet försöker sätta käppar i hjulen för dina framtidsplaner. Om du då blir rigid, vill att världen ska konformera till din personliga regler och försöker ta kontroll över händelserna kommer du att kastas omkring av minsta småsten. Om du istället är flexibel i ditt sätt att anpassa dig till yttre händelser kommer du att ha en tämligen bekväm åktur genom livet.

Så ta den här veckan en funderare på hur du kan vara så flexibel i ditt sätt att hantera den kaotiska omvärlden att du känner dig lugn och stabil i ditt center. För ju mer låst och rigid du blir desto mer kommer du att känslomässigt kastas omkring av även små oförväntade händelser, men med tillräcklig flexibilitet i sinnet kan du skapa stabilitet även i det värsta av kaos.

Kopierat och vidarebefordrat med tillstånd av Anders Haglund "Veckans Anders" www.lifevision.se .

söndag 21 mars 2010

Drömmar


Drömmer vi andra drömmar när vi blir äldre? Jag tänker inte bara på nattliga drömmar utan även drömmar i bemärkelsen framtidsvisioner....
För min del är det INTE självklart att begränsa drömmar och framtidsvisioner fast jag inte längre är alldeles ung.
Jag har fortfarande fullt upp med idéer om ombyggnader och tillbyggnader, nya projekt i arbetslivet eller på fritiden.
Någon har sagt att ju äldre man blir desto mer tid läggs på fantasi, lek, skratt, glädje och känslor.
Jag är glad för det!

tisdag 9 mars 2010

Problemlösning, från Anders Haglund

Det här veckobrevet från Anders Haglund vill jag dela med mig av!

"Nästan varje gång som en person kommer till mig för att bli coachad angående ett specifikt problem händer samma sak. De börjar med att beskriva sitt problem och argumenterar sedan för varför det inte är så lätt att ändra på. När jag sedan utmanar den tanken talar de oftast om vad de redan gjort med en min som tydligt visar att ”om inte det här har funkat förstår du väl hur omöjligt det här är”. Inget konstigt med det för om de inte hade tänkt så hade de ju löst problemet själva långt tidigare.
För sanningen är ju den att om man har haft samma problem i mer än ett år, så kan vi nog lugnt utgå ifrån att vad de än har gjort för att lösa problemet faktiskt är en stor del av problemet. De använder ju så att säga det som skapat problemet för att lösa det. Konfunderad? Ta till exempel någon som har det svårt i sina relationer med andra människor för att de har en tendens att överanalysera allt som andra gör och säger. Vad tror du att de gör för att försöka förbättra sina relationer? Just det, överanalyserar sina egna tankar om dem…
Vi är nog alla skyldiga till det här lite till mans. Allt från att vi försöker komma ur vår stress genom att göra mer saker samtidigt tills vi äntligen kan få ta det lugnt ”nån gång” till att vi försöker hitta någon att verkligen dela allt i livet med genom att i våra kontakter med dem vi är intresserade av försöka påskina att vi är lite bättre än vad vi egentligen är. Vi gör mer av precis det som orsakade problemet från början.
Kan du känna igen dig i det här? Om du har levt några år på planeten gör du självklart det. Så vad är ett problem som har varit återkommande för dig? Vad har du gjort för att lösa det? Vad det än är inse att det är det beteendet eller de tankarna som gör att lösningen gäckar dig och som håller kvar problemet. Ändra på det och du kommer att upptäcka att din utmaning får möjlighet att med några väl valda handlingar på rätt premisser upplösas som rök som stiger på en blåsig dag.
Om du direkt när du läser detta känner att du behöver gå på toaletten, fixa till några papper på skrivbordet eller göra vad som helst annat än att verkligen tänka till på det här, så kanske det inte är första gången du distraherar dig själv när en möjlighet till förändring dyker upp? Har du redan framme papper och penna för att göra digra listor kanske du är en av dem som istället borde pröva att luta dig tillbaka, sluta ögonen och bara låta dina tankar vandra fritt och överraska dig själv med vad som dyker upp.
Inte vet jag, men vi vet väl alla vi det här laget att definitionen på vansinne är att göra samma saker om och om igen och förvänta oss ett annat resultat. Så ta den här veckan en nykter titt på de utmaningar du står inför och våga testa att ta dig an dem på ett helt annat sätt än det som är ditt ”naturliga” sätt. I värsta fall är du kvar i samma sits som innan, men har lärt dig något nytt som du inte hade haft möjlighet att lära dig annars. I bästa fall kommer du att märka hur det som tidigare verkat omöjligt plötsligt löser sig med en nästan ansträngningslös känsla av lätthet."

Kopierat och vidarebefordrat med tillstånd av Anders Haglund "Veckans Anders" www.lifevision.se .

lördag 6 mars 2010


Stod i badrumsfönstret.
Insåg plötsligt hur vackert det är där ute...
I toppen av det gamla päronträdet sitter ett domherrepar och flöjtar för fullt.
Solen fullkomligt vräker sig ner över nejden,
En av katterna hoppar upp i hönshusfönstret och kurar ihop sig i solgasset.
Långt borta, uppe på höjden där nyss skogsmaskinerna röjt bort all skog, går maken och hunden i solstrålar.
Kaffet puttrar och doftar himmelskt.
Solen letar sig in genom köksfönstret och genom prismat så köksväggen exploderar i ljus och färg.
Jag har allt man kan begära idag!

fredag 5 mars 2010

Eftertanke


En vecka som gått långsamt och med tunga dagar.
Efter denna tyngd och lågmälda, långsamma tröghet, en sprakande, frustande förkylning.
Solen skiner och värmer faktiskt en stund mitt på dagen. Vi anar att våren kommer...
En veckas långsamhet och eftertanke blir till slut kraftsamling och styrka.
Förra lördagen stor släktträff med massor av kusiner och sysslingar.
Inser att min morfar i år skulle fyllt 120 år om han levt.
Min mormor som hette Emmy skulle ha fyllt 105 år.
Morfar, som föddes år 1890 skulle nog ha suckat om han vetat vilket underligt, hektiskt, abstrakt liv vi lever idag.
Den regelbundenhet som de levde efter finns inte längre.
Årstider som följde efter årstider.
Vintern var vila för både folk och fä.
Våren inledde odlingssäsongen, lite varsamt och mjukt.
Sommar och sen skörd hektisk och varm. Därefter nedvarvning inför vintern.
Cykliskt liv med plats för eftertanke och tröghet ibland liksom för far och styrka ibland...

torsdag 25 februari 2010

Kung Bore

Idag har jag sett de mest fantastiska konstverk!
På tredje våningen, Asia spa;
utanför stora fönster mot havet hängde istappar som var så vackra så det nästan gjorde ont i hjärtat!
Säkert två meter långa och byggda ovanpå varandra så det blev finurligt konstruerade skruvade skulpturer.
Snön föll i stora flingor och taken var täckta med nästan metertjockt snötäcke.
Innanför fönstrena, i värmen, insvept i en varm filt, masserad med varm olja i en timme, i tystnaden, satt jag och njööööt!
Läste sen i "Kvinnor som slår följe med vargar" om hur animus ibland måste vila och återhämta sig för att hjälpa min anima med kreativa handlingar....
Idag har han vilat så jag känner hur kreativiteten bara bubblar i kroppen just nu!

onsdag 24 februari 2010

Skapelsens krona

Jag har fyra barn.
Alla är olika.
Olika gamla, olika långa,
olika tänker de, olika känner de,
olika sjunger de, olika som hallon och blåbär är de....
En sak är lika:
De är mina barn och jag älskar dem var och en.
Var och en är skapelsens krona, ett mirakel, en fantastisk person, en unik människa som jag skickar allt ljus och all kärlek till just idag!

Balans


En vacker dag som igår går det utmärkt att känna glädje och tacksamhet över livet och vardandet.
Solen skiner, snön gnistrar och vännerna finns till hands.
I min värld just nu försöker jag att hitta balans mellan en mängd olika poler. Sorg-glädje, gråt-skratt, oro-trygghet, vila-arbete, plikt-lust, omsorg om andra- egna behov,ute-inne, vaken-sova, dröm-verklighet....

måndag 22 februari 2010

Snötäckt stad

I staden råder kung Bore.
Människor går genom snöfyllda gator , tempot har dämpats, kommer jag fram så gör jag...
Bilar bakom snövallar, bussen istället...
Vänlighet, ödmjukhet, stillhet och eftertanke.
Livet är gott idag!

torsdag 18 februari 2010

Drömmar....


Jag har under en längre period inte kommit ihåg vad jag drömmer på nätterna. Men den senaste veckan har jag börjat minnas fragment av mina drömmar.
Häromnatten hade jag en hel samling av porslinsfigurer, små, smala, iskalla, med målat huvud fast inget ansikte...
Jag upptäckte att de trots allt var värdefulla och jag ställde upp dem i grupper runt om i mitt hem. Tre eller fyra tillsammans. Jag observerade varenda liten detalj i deras smäckra, fantastiskt vackra utförande.
Jag kom att tänka på den kinesiska lerarmén.
Jag gick omkring i mitt hem och tittade på grupperna jag ställt upp och funderade över hur jag kunde missat att de var så vackra, de hade legat nerpackade förut.

En annan dröm handlade om hur jag och några arbetskamrater funderade över hur Jantelagen har styrt våra liv och vår uppfattning om oss själva. ("Du ska inte tro att du är något")
Vi kom överens om att vi allihop skulle bekämpa lagen och säga till oss själva och varandra att vi är värda massor och att vi är vackra och kompetenta och dugliga och helt enkelt fantastiska!

onsdag 17 februari 2010

vardag

Vissa dagar blir jag så glad över att det är vardag, vanlig dag, allt är som vanligt, inget märkvärdigt, lugnt och trivialt. Jag möter glada elever eller en del mindre glada med kalla fötter och stickor i ett ben eller ont i en mage och "ingen tycker om mig" och Pippi starkast i världen som ljuger ihop rövarhistorier så vi skrattar så vi nästan kiknar...
Tonårsgrabbar som vill ha ett litet uppmuntrande ord på vägen; "ta det lugnt, en sak i taget, det mesta ordnar sig här i världen!"

Kommer hem till mannen i mitt liv som tvättat lakan och dammsugit och i kylskåpet ligger kalvgrytbitarna som jag handlade "lokalproducerat" igår och hunden snarkar i sin bädd på köksgolvet...
Var dag....

söndag 14 februari 2010

Mörker och ljus....

Bäcken rinner tillrande, porlande
in under isen
upp över snötäckta stenar
talgoxen kvillrar; våren! våren!

Kvällningen smyger
bäcken stillnar
väntar och samlar
in bland mörka,raka stammar
mörkret som kallar
natten sig sänker

Norrskenet flammar över natthimlen
liten på jorden
stjärnorna gnistrar.

Månskenet flödar
alltet vilar och väntar
vattenytan på tjärnen
så blank och stilla
himlarna stillnar

Gryningen siktas
i mörkret en ljusning
skirt och försiktigt.

När solstrålar vaknar och väcker
jorden och livet
flödar ljuset över vidderna.

torsdag 11 februari 2010

mod och kraft

Jag är helt fascinerad över den kraft och det mod jag möter hos kvinnor runt omkring mig just nu.Unga och gamla.
Ljus och kärlek bildar en global gloria som strålar ut i universum och ger värme, kraft och mod till fler och fler!
Tack alla ni som gör det!

tisdag 2 februari 2010

Snö och vinter...

Snön formligen vräker ner. Bara två timmar efter vi hade skottat trappen var det omigen svårt att öppna ytterdörren! Nej, jag skojar inte! Det blåser och driver in snö i alla hörn och vinklar.. Börjar tänka tanken att det kanske inte går att komma iväg till jobbet i morgon bitti...Det har bara hänt en gång förut under de snart tjugotre år vi bott på det här stället.
På torsdag ska jag åka på utbildningshelg i Mönsterås. Vi ska bo i en vinterbonad sommarstuga ute vid havet. Blir spännande att se hur mycket vi behöver skotta innan vi kommer in i stugan om kvällen!
I morgon är det Disa-dagen. Dagen då vi kan fundera över vad vi vill sätta frö till under det här året, kanske hopp om livet, eller hopp om en god vän, eller hopp om tryggare omgivning, eller så tänder vi en kämpaglöd!

söndag 31 januari 2010

Alla troll spricker i solen!

Måste positivt tänkande vara att man alltid ser allting i ett rosa skimmer, att man blundar för svåra frågor och situationer?
Denna fråga dök upp häromdagen. Jag tror att uttrycket används och tolkas förskräckligt olika, självklart beroende av de erfarenheter och de upplevelser vi har med oss...
För mig innebär positivt tänkande att med en väl använd klyscha tänka att glaset är halvfullt i stället för att glaset är halvtomt.
Men också att se möjligheter och lösningar istället för hinder och svårigheter. Ofta hör man mer av det sistnämnda än det förra när människor diskuterar någon situation.
Jag tror också att saker och ting som nämns vid sitt rätta namn är en form av positivt tänkande.
Ett ätstörningsbeteende är ett ätstörningsbeteende och inget annat. Ett drogberoende är ett drogberoende och inget annat. Ett självskadebeteende är ett självskadebeteende och inget annat.
Det är först när det rätta namnet nämns som det vänder, det är då det går att hitta möjligheter och lösningar.
För att veta vart jag ska gå måste jag veta var vägen börjar.
Alla troll spricker i solen.
Därför skickar jag massor av ljus , värme och kärlek idag!
Gör så alla ni också!

onsdag 20 januari 2010

Trädgården



Det var en gång en liten flicka som bodde i en liten stuga, som låg i en liten trädgård.
Den lilla trädgården var omgärdad av ett ganska trasigt och tråkigt staket. Staketet hade en öppning, en trägrind, som såg ut att inte ha varit öppnad på hundra år. Flickan stod ofta vid trägrinden och kikade ut genom de halvmurkna spjälorna. Ibland gick hon ett varv längs staketet, det var inte överallt som hon kunde ta sig fram genom högt gräs och yviga buskar. På de ställen det var särskilt svårt fick hon ta en omväg in i den lilla vildvuxna trädgården. Hennes ben var ganska korta, själv var hon verkligen liten. När hon traskade genom den myckna grönskan och de torra gamla grenar som låg insnärjda i fjolårsgräs nynnade hon sakta och tystlåtet på en gammal kär melodi.
Vid grinden stannade hon och kikade ut genom spjälorna. Hon kunde inte se särskilt klart, men i gliporna kunde hon skönja ett ljus, en vidd, som hon undrade över. Vart ledde ljuset? Var tog vidderna slut?
Somliga dagar stod hon så länge vid grinden att det började skymma runt henne. När hon vände blicken in mot trädgården såg hon inte stugan eftersom mörkret sänkte sig så fort om kvällen. Men hon visste ju precis vägen, hon gick den varje dag. Medan hon vandrade den lilla stigen framåt, den som ledde fram till stugan nynnade hon igen på den gamla melodin. Hon längtade. Längtan var den drivkraft som fick henne att redan nästa morgon gå sin runda längs staketet och sedan stanna framför grinden och kika mellan spjälorna efter ljus och vida vyer.
Den lilla flickan växte så småningom upp till en ung flicka. Hon återvände ibland till den lilla stugan i den lilla övervuxna trädgården och det gamla halvtrasiga staketet. Allt fanns kvar precis så som det var när den unga kvinnan var en liten flicka med korta ben.
När hon stannade vid grinden kunde hon känna den förväntansfulla längtan som genomsyrat hennes kropp då. Nu såg hon över grinden, över till andra sidan. Där fanns fortfarande ett ljus, hon visste var ljuset fanns. Fortfarande vida vyer. Hon längtade efter att öppna grinden ännu en gång!

måndag 18 januari 2010

Ilska


Ilskeblixtar genom hjärnan, skjuter skarpt. Vem vill inte ha kontroll över skeenden? Hur ska rätas upp krokiga kommunikationer?
Ilskeblixtar genom hjärtat, skjuter hårt. Jag vill inte bli lurad. Vill känna trygghet, inga överraskningar.
Ilskeblixtar genom solarplexus, skjuter gement. Svek och falskhet. Stort tal, liten förståelse.
Ilskeblixtar genom knäna, skjuter oberäkneligt. Får på fall, orkar inte mera. Långsamt trillar alltet rakt över.
Ilskeblixtar genom foten, skjuter många. Stampar hårt, hoppar över, rusar vidare, springer fort. På glödande kol.
Ilskeormen spottar och fräser. Ringlar i cirklar och snirklar, kväver långsamt sitt offer med hårda muskler.
Ilskespindeln lurar i nätet, gömmer sig, skymtar diffust i hörnet, kastar sig snabbt över sitt offer med långa spindelben och stor käft.
Ilskegamen flyger högt ovanför sitt offer. Vingar stora som segel skymmer sikten för offret och dess beskyddare. Inväntar tåligt sitt byte.

söndag 17 januari 2010

Min morfar


Om min morfar hade levt idag skulle han ha fyllt 120 år just idag. Undrar just vad han skulle ha tyckt om människorna och världen som det ser ut nu.
Jordbävning i Haiti med människor som far illa trots ett massivt biståndsarbete. Hjälpen når inte fram! Chockerande, otroligt, oacceptabelt och jag saknar egentligen ord. Här kan vi som har det lugnt och tryggt i så motto att vi har mat, husrum och kläder, ja mer än vi behöver, sitta och försöka hjälpa dessa arma människor som är skadade, hemlösa och saknar mat och vatten. Men hur mycket vi än skickar i fråga om materiell hjälp, så hjälper ju inte det om den inte når fram!
Vanmakt! Blir känslan när man vill allt väl, men inte förmår av olika skäl.

Min store morfar, jag minns honom som stor och inte särskilt mångordig, skulle förmodligen inte sagt så mycket utan mest rynkat pannan och suckat lite, sen skulle han tagit upp snusdosan ur sin västficka, lagt in en prilla, stoppat tillbaks dosan och torkat av tumme och pekfinger på den stora snusnäsduk han alltid hade i byxfickan, Därefter hade han tagit upp fickuret som han hade i andra västfickan, den var fästad vid en knapp i västen med en ganska lång kedja, putsat lite på den med skjortärmen, knackat på den med ena knogen och sen sagt att : ”Nu e de nock dags för ättermeddaskaffe”.
Kaffet drack han alltid på fat, med en socker bit mellan framtänderna. Sörplade lite grand och svalde med en ljudlig klunk. Min mormor serverade kokkaffe, som stod på spisen och liksom fylldes på ett par gånger varje dag. Hon kokte alltså kaffet på både gammal sump och nytt kaffe, åtminstone till eftermiddagskaffet. Köksklockan tickade, inte så många ord byttes. När kaffet var urdrucket gick morfar ut och ”sysslade”, det innebar att han tog hand om hönsen och grisarna.
Efter kvällsmaten läste han en stund i en bok eller tidning. Det fanns tidningen Kvällsposten och ”Det Bästa”. Böcker som erbjöd ett urval klassiska historier i vackert inbundna volymer. När han läste satt han ofta i gungstolen.
Han hade en mjuk famn och ett stort knä att sitta och vila i.

lördag 16 januari 2010

Ett nytt liv startar


När en liten bebis kommer till världen är det som om hjulen slutar att snurra en stund. Tiden står stilla, alla och allt håller andan. Universum öppnar sig och alltet förenas i en enda lång hallelujasuck.
Välkommen till världen lilla goa prinsessa! Jag tänder ett ljus för dig och dina föräldrar. Ett ljus, som är tänt på ett ljus, som är tänt på ett ljus, som är tänt på ett ljus o.s.v. som är tänt av Dalai Lama för kärlek och frid på jorden! Jag längtar efter att få träffa dig!
Du lilla nya världsmedborgare.

torsdag 14 januari 2010

Vila

Min livsresa har fört mig till många platser i vårt avlånga land. Där jag bor nu har jag bott i tjugotre år. Att det faktiskt är SÅ länge upptäckte jag häromdagen när jag låg halvsittande i min säng och bara glodde. Att vara så förkyld och trött så att man faktiskt inte orkar göra så mycket mer än så innebär VILA! Och i och med denna vila kommer tankar som man inte tänkt på väldigt länge att få plats på hjärnkontoret. Jag tror att det kan vara alldeles nödvändigt för en stressad hjärna som min att faktiskt tvingas VILA alltemellanåt! Är det någon som känner igen sig?

tisdag 12 januari 2010

Aaatschi!

Jag tycker verkligen att det är tråkigt att vara sjuk, förkyld. Den här gången har jag försökt och försökt och försökt att hålla mig på benen. Meditationer, Echinagard, opera, Alvedon, spikmattan, mycket sömn är bara en del av de knep jag försökt för att hålla mig undan från förkylningsmonstret. I natt gav jag upp. Slutade kämpa, så nu är jag sjuk! Huvudet värker, halsen värker, magen är i olag, ryser och fryser i hela kroppen. Har sovit större delen av dagen, druckit te, slumrat vid Tv:n stickat en KORT stund och nu är jag snart på väg till sängs igen! Orkar inte ens läsa. MEN! Att släppa taget, sluta kämpa, är sannerligen inte så lätt. Just nu finns det dock inte så många andra alternativ. Om vi återvänder till metaforen "snöpromenaden" så har jag både vänt om och kommit in i värmen vid det här laget! Och jag orkar inte ens tänka tanken på vad som hade funnits på andra sidan backkrönet! Kriget är över! Hör och häpna gott folk! Sluta strida, mera vila!

söndag 10 januari 2010

Snöpromenaden (eller Universitetsstudier)

Redan som 10-åring kunde jag inte motstå utmaningar.
Vi bodde på en bondgård som låg ca en km från lanthandeln, där mamma varje lördag veckohandlade. Hon skrev en nota med allt som behövde handlas och antingen ringde hon till affären där någon av de anställda plockade ihop varorna eller gick hon själv dit. Sedan brukade pappa hämta hem varorna eftersom det ofta blev tungt och mycket. Vi barn kivades om vem som skulle få följa med honom, oftast fick ingen åka med, han tyckte att det blev för krångligt och tog för lång tid. Ibland körde han med bilen, ibland med traktorn. När han tog traktorn hade han kärran med sig, då tog han hem foder i 50-kilossäckar. Handlaren var ombud för lantmannaföreningen, så i hans magasin fanns det fullt av fodersäckar. Dessa hade en speciell lukt, lite sött och torrt. Kraftfodret, som användes till korna innehöll en hel del godsaker, det hade vi barn försäkrat oss om. Vid något tillfälle minns jag att min mage inte var överens med mig om detta. Då kom doktorn hem och kände och klämde på min ömma mage och jag fick till och med medicin, så allvarligt ansåg han att det var!

En vinterdag var det så mycket snö som drivit igen på vägen att ingen kunde ta sig fram där. Det var lördag, alltså behövde mamma ta hem varor från affären.
Hon sa, förmodligen mest på skämt, att det vore en bedrift att ta sig igenom snömassorna. Jag nappade förstås genast på utmaningen. Jag tog på mig de bästa kängorna som fanns, det var ett par äkta pjäxor. Ett par rejäla raggsockor, som slött tätt kring byxbenen , tänkte jag skulle räcka till för att hålla snön ifrån mig.
Mamma skrev en nota som innehöll bara det allra viktigast från listan på varor som hon behövde och hon undrade hur jag skulle bära hem sakerna. I mitt hem fanns ingen ryggsäck, så jag tog en bag som jag kunde ha hängandes över ena axeln.
Jag plumsade på i snön. När jag kommit nästan halvvägs var jag helt utmattad. Snön räckte mig upp till midjan. Varje steg jag tog innebar en enorm kraftansträngning. Jag måste lägga mig på mage i snön, häva mig upp och sen svinga benen framåt. Hela tiden sjönk jag djupt ner i snön. Pjäxor och byxor var vid det här laget fulla med snö, jag frös och var gråtfärdig. Jag visste att det parti jag befann mig i var det värsta, här låg det allra mest snö. Bara jag kom ovanför backkrönet visste jag att snödjupet skulle minska betydligt för däruppe var det flackt och snön hade blåst iväg.
Jag kämpade på, men efter en stund började jag fundera över varför jag höll på med detta pulsande. Jag kunde inte hitta någon rimlig orsak till varför jag skulle fortsätta, jag orkade inte mer, så jag bestämde mig helt enkelt för att ge upp!
Jag vände om och tillbakavägen blev lite lättare att forcera, nu fanns ju mina spår att kliva i. Hela vägen hemåt funderade jag över hur många steg till jag hade behövt ta för att komma över backkrönet.

fredag 8 januari 2010

Positivt tänkande

Idag är en dag som behöver vändas till en positiv dag. därför ska jag nu skriva hit alla de saker som är positiva i mitt liv. Allt jag kan vara tacksam över.
För det första har jag fyra barn som jag är oerhört stolt och tacksam över. De gör inte alltid så som jag tycker att de ska göra, men jag vet att de alltid hittar rätt till slut.
Sen är jag gift med en man sen tjugofem år tillbaks. Han och jag har delat både ljuvt och lett i alla dessa år, ibland mer ljuvt än lett, ibland motsatsen. Han finns där alltid för mig och vi älskar faktiskt varandra på vårt eget sätt.
Jag har fyra härliga syskon som alla bryr sig om mig och de mina.
Jag har en mamma i Humlebo och en pappa i himlen som har sett och bekräftat mig när jag var liten och när jag blev stor. Jag har alltid känt att de stöttat mig i mina livsavgörande beslut även om de inte alltid hållit med om dem.
Jag har ett antal mycket goda vänner, ingen nämnd och ingen glömd, som ger mig energi, styrka kraft och mod att växa och utvecklas som människa även om jag inte längre är helt ung.
Jag har inte låtit bli att göra saker som jag sedan ångrat att jag inte gjorde.
Jag har tak över huvudet, värme och mat för dagen.
Jag har flera klädesplagg som jag tycker är snygga och roliga.
Jag har en kupévärmare i bilen som gör att jag inte måste skrapa is på rutorna varje morgon.
Det hus jag bor i ligger på en oerhört vacker plats i världen.
På söndag ska jag gå på operan Trollflöjten med min ena dotter.
Jag har ännu inte haft svininfluensan.
Jag har aldrig haft vinterkräksjukan.
Jag är överhuvudtaget ganska frisk för min ålder.
Jag har hittat en hårfrisörska som jag tycker om som person och som dessutom är himla duktig i sitt yrke!
Jag är ofta ganska glad.
Jag kan vara ledsen ibland.
Jag har fått förmånen att upptäcka yoga som rekreation och träningsform.

NU är det mer positivt än negativt i mitt sinne! Jag kan rekommendera denna övning, särskilt efter en slitsam dag med mycket som varit tungt! Lycka till gott folk! Mera kärlek och ljus och värme till jorden!

onsdag 6 januari 2010

Teknikens under

Idag försöker jag hitta rätt i alla funktioner på denna bloggsida. Ibland tror jag att jag är ovanligt obegåvad när det gäller att förstå tekniska arrangemang.
T.ex när jag ska koppla in motorvärmaren i min bil händer det fortfarande efter ca etthundrasextiotre gånger att jag inte kan förstå vilket håll kontakten ska vara på.
Vi ska kanske inte prata om DVD-apparaten som jag ÄNTLIGEN lärt mig (efter tre år) att spela upp filmer på och dessutom pausa och stänga av.
Häromdagen köpte maken en ny! Jag ser fram emot ytterligare tre år av trial and error från mig. Det är nämligen så jag tacklar tekniska fenomen. PRÖVA- GÖRA FEL-PRÖVA-GÖRA FEL o.s.v tills jag en vacker dag råkar GÖRA RÄTT. Då kommer jag oftast inte ihåg hur jag gjorde utan måste göra fel några gånger till innan jag kommer på hur jag skulle göra.
Egentligen vet jag ju att det inte handlar om att jag är korkad eller så, men det är något med just tekniska prylar som liksom gör att min hjärna stänger ner, går på lågenergiläge eller nåt...
Vad som krävs är att någon mer tekniskt begåvad person än jag VISAR hur jag ska göra OCH låter mig göra under överinseende av denna person, så att jag får in proceduren i mitt kroppsminne.
Kinestetiskt lärande heter detta för er som undrar...
Nu ska jag återgå till att pröva mig fram här på bloggen. Hav tålamod gott folk!

tisdag 5 januari 2010

Snöyra i Halland

För att vara i januari i Halland är det ovanligt kallt och ovanligt mycket snö. Jag tänker inte sticka ut näsan utanför dörren förrän snön är borta. Min arma arm värker så fort jag tänker skidor eller snö, eftersom det ännu inte gått två år efter det att jag bröt av ett ben i överarmen när jag åkte LÄNGDSKIDOR!
Gissa om det kändes snopet när jag låg där i en visserligen nerförsbacke, men absolut inte särskilt brant, och kände hur det var något STORT fel med armen där den var vikt under mig i en konstig vinkel.
Som tur var åkte jag inte alldeles mol allena där ute i vildmarken utan hade med mig en rask och rådlig dotter i tjugoårsåldern som visade prov på ett stort mått mod och redlighet samt också hade tillgång till en mobiltelefon med täckning dessutom.
Svågern sadlade raskt sin skoter, kopplade släden och lastade på maken och några skinn och filtar. Innan jag fryst sönder kom han och maken ut i spåret och hämtade mig, sen vidarebefordades jag lika smidigt fast nu med bil de fyra milen till närmaste sjukvårdsinrättning, där det fanns en röntgenapparat som avslöjade ett brott på överarmsbenet.
Efter sex veskors konvalescens kunde jag sedermera återgå till arbete, men det tog ett halvår innan jag var riktigt smärtfri och jag kan faktiskt fortfarande efter TVÅ ÅR känna smärta i armen, särskilt när ordet SNÖ susar genom hjärnan på mig.
Därför blundar jag idag och låtsas att det är sommar och sol...
Ett glas päroncognac får duga för att värma upp mig inifrån....