Eftertanke

En vecka som gått långsamt och med tunga dagar.
Efter denna tyngd och lågmälda, långsamma tröghet, en sprakande, frustande förkylning.
Solen skiner och värmer faktiskt en stund mitt på dagen. Vi anar att våren kommer...
En veckas långsamhet och eftertanke blir till slut kraftsamling och styrka.
Förra lördagen stor släktträff med massor av kusiner och sysslingar.
Inser att min morfar i år skulle fyllt 120 år om han levt.
Min mormor som hette Emmy skulle ha fyllt 105 år.
Morfar, som föddes år 1890 skulle nog ha suckat om han vetat vilket underligt, hektiskt, abstrakt liv vi lever idag.
Den regelbundenhet som de levde efter finns inte längre.
Årstider som följde efter årstider.
Vintern var vila för både folk och fä.
Våren inledde odlingssäsongen, lite varsamt och mjukt.
Sommar och sen skörd hektisk och varm. Därefter nedvarvning inför vintern.
Cykliskt liv med plats för eftertanke och tröghet ibland liksom för far och styrka ibland...