perspektiv

Om morgonen ger jag mig en stund för stillhet:

kan vara ett kort ur en kortlek med vackra bilder och texter,
en text ur min dag-för-dag-bok,
att skriva ner det som kommer,
nedteckna en dröm,
slå upp på måfå en sida i en bok och läsa,
betrakta småfåglarna i trädgården,
lyssna på ett stycke musik,

för att ge mig en startplattform för dagen, en riktning, ett styrstag.

Det som har varit har varit,
nu är nu i ett flöde med trådar till då och sen.
Tänker jag idag och slår upp en av Tranströmers härliga sidor:

SYROS
I Syros` hamn låg överblivna handelsfartyg i väntan.
Stäv vid stäv. Förtöjda sedan flera år:
CAPE RION, Monrovia.
KRITOS, Andros.
SCOTIA, Panama.

Mörka tavlor på vattnet, man har hängt undan dem.

Som leksaker från vår barndom som vuxit till jättar
och anklagar oss
för det vi aldrig blev.

XELATROS, Pireus.
CASSIOPEJA, Monrovia.
Havet har läst färdigt dem.

Men när vi första gången kom till Syros, det var om natten,
vi såg stäv vid stäv vid stäv i månskenet och tänkte:
vilken mäktig flotta, lysande förbindelser!

Just idag vill jag be om mod att vila i att allting är precis så som det är och som det ska vara.

Hittar ord hos Tranströmer som berör:
"Ingenstans lä. Överallt risk.
Som det var. Som det är.
Bara där innanför finns frid, i krukans vatten som ingen ser,
men på ytterväggarna rasar kampen.
Och friden kommer droppvis, kanske om natten
när vi ingenting vet,
eller som när man ligger på dropp i en sal på sjukhuset."

Mirakel

Varje nytt liv som kommer till världen är ett unikt mirakel.
Jag som nu är på väg in i sista tredjedelen av mitt liv blir alltmer viss om det fantastiska stora som bor i det lilla.
Varje människa jag möter, liten som stor, bär inom sig den lilla, sköra, vackra, mirakulösa, genuina kärna som hon föddes med.
Likaså gör jag.
Den jag en gång var ämnad att vara finns i mig, lever i mig.
Ju äldre jag blir desto fler pålagringar eller skal faller av mig.
Idag är jag en glad och tacksam tant!

En dikt jag stötte på som grep tag i mig delar jag med dig idag:

Tidiga minnesbilder

1
Jo det är sant
att jag kunde flyga som barn!
Högt flög jag jublande av glädje!
Men vem klippte mina vingar?
Plötsligt kändes kroppen
tung som sten
och lusten att leka fågel
var borta.

11
Som barn förvisades jag ofta
till skammens hörn
Stod där med näsan
pekande rakt in mot de två väggarnas möte
och bildade med min gråtande rygg
den tredje väggen i mitt fängelses triangel
Länge efter det jag återfått min frihet
tyckte jag mig släpa tyngden
av de andra väggarna efter mig.

Maria Wine född 1912

tredje advent

Nu lackar det så det stänker!

Storm igår, syster min stod på torget med finfina lammskinn, som nästan blåste bort...
Julmarknader på många ställen förutom torget;
på en av dem hittade maken och jag en alldeles förnämlig handgjord stol/pall precis lagom för mig att använda i köket, när jag, kort i rocken som jag är, inte når upp till de översta hyllorna i skåpen.
Pallen som är gjord i rönn har svarvade ben, den är låg och har en smal bräda som är hög; för mig att hålla i när jag kliver upp eller ner...

Nobelprisutdelningen med Tomas Tranströmer som litteraturpristagare rörde mig till tårar.
Banketten med superfungerande logistik, härlig underhållning, vackra blomsteruppsättningar och inspirerande mat föranledde Nobelmiddag även i Furet;
igår med smarrig räkstuvning och finfina ostar,
idag med gräddkokt riven kålrot, mascarponestuvad vitkål med timjan och älggryta.

6 kilo grönkål har kokts och malts under dagen, ligger nu i frysen i väntan på julens långkålsgrytor. Lilla mamma får en påse också...

När solen äntligen visade sig en stund passade maken och jag på att ta en promenad genom skogen förbi sjön.
Dofterna, skuttandet mellan vattenpölarna, förnöjsamma samtal med mannen i mitt liv, soldiset över sjön, skogens stillhet ger mig lisa för själen...

storm och stillhet

En gång i veckan träffar jag de allra finaste vänner...
Vi talar om viktiga ting
vi skrattar
vi gråter
vi tramsar
vi är seriöst allvarliga
dryftar de djupaste
mest angelägna spörsmål

Så dyker minnesfragment upp
mormor med den bestämda, klara blicken
alltid i farten
vacker som en dag
svala lena händer
påhittig som få

Tranströmerboken kom per post igår!
Tack!

Ja, visst gör det ont

Fantastiska Lena Nyman!