Vårbestyr

 Några gånger varje år flyttar vi ut all inredning från hönshuset och tvättar rent alltsammans.

Medan en av oss tvättar värpreden och sittpinnar, oftast maken, och den andra av oss, oftast jag, skyfflar ut gödsel, spankulerar tuppar och hönor omkring och väntar.

Gödseln blir utmärkt till grönsaksodlingen.

Ännu väntar jorden på att vändas och brukas.

Någon har den senaste veckan skördat all min persilja. Sniglar eller rådjur eller harar?

 

När all inredning är på plats, rent strö är utlagt och ny fin halm på plats i redena inspekterar de värpivriga hönorna resultatet.

 

Jovars, efter en stund hoppar de in i redena och kacklar förnöjt.

 

Maken och jag plockar in äggen och gör oss några kvällspannkakor.



 

 

 

 

 

januarisöndag med flygande fart

Hönsen har börjat värpa igen, efter vinterns uppehåll.
Solen värmer, luften har en doft den inte hade för en vecka sedan.
Vi bestämde oss för att det var dags för storrengöring i hönshuset.
Spola rent sittpinnar och värpreden, gödsla ut och lägga in ny halm och nytt spån.

Under tiden får hönor och tuppar strosa omkring fritt på gården.
Lille Gullefjun, som haft en period när de ungtuppar som föddes i somras har terroriserat honom så att han fått lov att ha "egen kupé", kunde gå ute också. De gamla blommehönorna och lilla Hulda hittade genast till de solrosfröer som fåglarna kastat ut från fågelborden. Gullefjun gick tillsammans med dem.

Lille katten Baronen trodde att han fått nya lekkamrater och förföljde, smög och rusade på. Han undgick med nöd och näppe svansnyp och blev till slut nästan farligt duktig på att komma nära en del av hönorna.




 

Mysterium

Ett mysterium större än Bockstensmannens identitet och vandringsmål har inträffat här i Furet.
Idag
eller inatt

Jag gick som vanligt till hönshuset i arla morgonstunden.
Innanför dörren i en särskild avbalkning bor gåsungarna. Som är tre.
SKA VARA tre...
Där fanns i morse endast två.

Ihärdigt sökande startade. Spår fanns. Utvält havrebytta t.ex.
Där slutade spåren.
Intet spår efter HUR eller VAR gåsungen tagit sig från avbalkningen.

Logiska funderingar vidtog.
Gåsungen återfanns, hade mött sitt öde i kylan och natten och vätan ute i hönsgården.
SORG...

Men sedan: HUR i fridens dar har den lille tagit sig:
1. ut ur avbalkningen ( i och för sig kanske inte alldeles omöjligt om något skrämt upp gässlingarna)
2. IN i hönsavdelningen ( detta är det största mysteriet; i mina ögon alldeles omöjligt, finns inga hål, eller glipor för en gåsunge att ta sig igenom, möjligen för en liten musunge...)

???????????????

Har nu sett över avbalkning för gässen, tänker att vi ska stänga in hönsen i hönshuset för natten.

Att smådjur inte klarar sig till vuxen ålder är en realitet för mig, men detta mysterium kommer att sysselsätta min hjärna ett tag framöver.

sommarmorgon

Dessa tidiga morgnar i juni som är alldeles bedårande....
Inte kan man sova då?
Efter snabb och intensiv morgonyoga beger jag mig ut till mitt hönshus. På vägen passar jag på att ge katterna mat. De har sin matskål i vedboden, detta uppskattas också av kråkorna.

I redena ligger ruvhönorna fortfarande på rad.
I går lyfte vi ner ytterligare en vars ägg börjat kläckas. Det fanns två färdiga små dunbollar.
Varje morgon lyfter jag på de ruvande hönorna för att inspektera tillståndet och antalet ägg.
Just i dag fanns det en liten ljusgul dunboll under en av hönorna!
Nu finns det sammanlagt  tio kycklingar!
Jag känner mig alldeles uppfylld av glädje och tacksamhet!
Lite smolk i glädjebägaren finnes dock: Den stilige, undersköne Tuppen Tornado är sjuk och krasslig.
Kammen hänger, fjäderdräkten är grådaskig och sjaskig, hela tuppen hänger och ser eländig ut.
Svårt att göra något för sjuka fjäderfän. Återstår att vänta och se; hoppas på att han återhämtar sig...

Denna dag mitt in den härliga månaden juni tänker jag ägna åt ogräsrensning i trädgårdslandet, fortsatt fjäderfäpyssel, samt packning och förberedelse inför efterlängtad tur till Visingsö där jag skall återse mina kurskamrater från symbolterapeututbildningen.
Ser fram emot träffen; berikande, inspirerande, välgörande möten med härliga människor!

Tidigt

Tidig morgon i juni.

Finns det egentligen någon tid som överträffar detta?
Minns barndomens dofter, ljud och synintryck...
Kor som hämtades in för mjölkning,
Insmugglade kattungar som snabbt och tidigt ( läs 5.00 ) behövde ut ur barnrummen innan de upptäcktes av de vuxna.
Doften av havrevälling från köket; frukost serverades halv åtta.


Idag, inte SÅ tidigt om morgonen, men dofter och ljud och ljuset är detsamma.
Pysslar och sysslar med djur och växter en stund före frukost.
De fyra nya små kycklingarna vågar sig utanför boet, kilar omkring, piper i skräckblandad förtjusning, medan hönsmamman skrockar belåtet runt dem.
Väven över grönsakerna får flytta in i mörkret, odlingen får tillräcklig värme ändå.
 
Cykeln är klar för avfärd mot Vätterns östra strand, även så är snart jag.
Hämtar kära svägerskan, helgen blir härlig kombination av utmaning, ansträngning, samvaro och vila.

Rapport från ett hönshus

En film om veckogamla kycklingar.
Deras matte är alldeles alltererader; ägnar större delen av dagarna i hönshuset numera....

Så har vi blivit gåsaägare också! Tre små daggamla gässlingar bor nu i ena delen av vårat hönshus. De äter kycklingstartfoder och gräs och annat grönt. Under värmelampan i halmen mår de gott. De har redan lärt sig att min röst och hand betyder mat, vatten och värme.  

När de vuxit till sig en vecka eller två blir de mera tåliga för väder och vind, då ska de få bo i den gamla hundgården  och få vara utomhus och äta mycket grönt och vandra omkring på gården, om de inte blir för ilskna förstås. Ni vet väl att man på somliga platser i världen använder gäss som gårdsvakter? Ingen som råkat ut för en ilsken gås är överraskad av detta....

De två små kycklingarna växer och piggar på sig. Snabbt, snabbt försvinner de in under hönsmammans skyddande vingar, när fotografen förmörkar himlen som en värsta rovfågel!

Ett foto till på de små...

 och ett till...

Dramatik i hönshuset...

I förmiddags hittade vi den första lilla kycklingen, ljudligt och hjärtskärande pipande, på golvet, alldeles ensam!

Värmde den i handen, maken riggade värmelampa, jag fixade vatten och mat, ringde brorsan för support, planerade och funderade över hur vi skulle lösa situationen. Fyra hönor ruvar, alla i värpreden uppe på hög höjd ( åtminstone ur kycklingperspektiv). Ingen av dem verkade vara hugad spekulant på det fina ruvningsrede vi gjort i ordning på golvet.

Den nytillverkade tårtan stod och väntade på transport till lilla mor i Humlebo, diverse ärenden åt henne, blomsterinköp och dito plantering hade jag utlovat....

Nåväl, vi riggade upp värmelampan över en urgammal, urskrabbig, gammal bur som använts för kaniner i en forntid...
Mat och vatten serverades, kycklingen verkade repa sig....

Maken och jag susade över till lilla mor, planterade blommor, ordnade dukning och dylika åtgärder.
Fikade, umgicks, hade en mycket trevlig eftermiddag. Lilla mor kunde beskåda bilder, per usb i tv-apparaten, på lilla kycklinggullet...

Yngsta dottern besökte så Furet, kycklingen hade naturligtvis tagit sig ur buren. ENSAM ville den inte vara...
Ytterligare en kyckling hördes uppfodrande pipa i ett värprede...

Maken och jag styrde raskt kosan hemåt, värmde kyckling, matade kyckling ( som nu var rejält präglad på våra händer....
Snickrade ny, hel bur.
Flyttade helt sonika höna, ny ( alldeles svart) kyckling, daggammal kyckling (se bild ovan), samt alla hennes ägg till ruvningsredet; satte buren över och SI, det verkar fungera!
Halleluja!
Återkommer med rapport i morgon, nu pustar vi ut i soffhörnan....

Trädgården och färdigställande av uteplatsen fyller mina dagar så fort det inte är överfallsväder ute.
I köket experimenterar jag med olika kryddiga rabarbermarmelader.
Ingefära, kryddpeppar och kryddnejlika ger  fantastisk smak på de sura rabarberna!

Hönsen får fortfarande husera i sin gård; häromdagen svävade två hökar på hög höjd ovanför Furet. Jag ger dem alla grästorvor jag gräver upp vid uteplatsen. Planerar en syrenhäck vid ena sidan.
Flera höns visar ruvvillighet. Maken och jag försöker ordna till reden så att kycklingarna ( om det blir några) inte ska falla ur när de kläcks.

I trädgårdslandet har jag satt potatis, lök och lite annat som tål lite kyla. Denna vår har varit osedvanligt kylig och blåsig. Häromdagen föll ytterligare ett träd nere vid skogskanten. Det låg över telefontråden. Tur att maken är skicklig på motorsågen!
Vedklyven krånglar, så veden blir sen i år.
Det stora päronträdet på gården håller på att gå i blom nu. Undrar hur det blir med frukt och bär i år. Kylan gör ju att bin och humlor inte är särskilt aktiva...

Rabarberplantorna fanns i Furet när vi flyttade in här 1987. Varje vår tar de sig upp genom myllan.
Ibland kan man nästan se hur de växer. Fort, fort, fort.
 Plötsligt är de så långa att man kan ta av dem, koka och äta. MUMS!

Maken och jag har ägnat oss åt stenkörning:

Här ska de läggas ut. Imorgon!



Hönsen har det gott i sin hönsgård, trygga för höken, bortskämda av matte med gräsklipp och tuvor. 

Lägg märke till att tuppen Gullefjun visserligen håller sig i bakgrunden, men med absolut närvaro...

rent i hönshuset

Efter förra veckans dramatik har lugnet lägrat sig i hönsflocken. Idag gjorde vi äntligen vårstädning och lite förbättringar. En ny sittdel, ett nytt ruvningsrede, lite tak och skärmar för att underlätta rengöring nästa gång. Så här nöjda såg pyttorna ut nu i kväll:

Jag känner mig också väldigt nöjd, tänkte att jag skulle skriva ett dokument för firman och skicka iväg, men det får nog vänta till morgondagen. När min lekamen sattes ner blev den väldigt trött; så nöjd med arbetet för dagen ger jag mig en stunds stickning, sen blir det horisontalläge...

Godnatt govänner!

dramatik i hönsgården, del 2

Hönor har en alldeles otrolig överlevnadsförmåga...
Om de blir riktigt rädda lägger de sig ner och spelar döda så verklighetstroget så att man verkligen tror på det. Kanske tror de till och med själva på det...

Igår när det i normala fall var dags för utsläpp av flocken gick jag till hönsgården med havrebyttan. Tänkte: lite tröst kan nog behövas för hönsflocken när jag berättat den tråkiga sanningen att de inte kan gå utanför hönsgården.

Tuppen Tornado kacklade upprört, hönorna instämde, jag framhärdade och strödde ut havre, de lugnade sig och pickade ivrigt i sig.

DÅ får jag syn på en av systrarna Frihet UTANFÖR gården! Jag räknar in flocken.
JUBEL och HEJAROP!
Hon som jag trodde var borta,höktagen, var återkommen!
Tänkte att: hon tar sig nog in i gården så småningom, systrarna Frihet kan flyga ganska högt...

Väl inkommen i mitt varma ombonade hus ser jag ut genom ett fönster på övervåningen med utsikt över hönsgården.
Utanför nätet rusar nu KALKONHÖNAN hungrigt fram och tillbaks!
JUBEL, HEJAROP och APPLÅDER!

Jag inser att hon aldrig kommer att ta sig in för egen maskin...

Bära eller brista: Jag öppnar hönsgårdsdörren och hoppas att höken inte ser oss.

Kalkonhönan håller sig innanför nätet hela kvällen, de övriga spatserar ner till bäckkanten och jag lyckas inte locka in dem.
När kvällen kommer, skymningen sänker sig räknar jag nöjd in femton fjäderfän på sittpinnarna, stänger hönsgårdsdörren och somnar till kvällen med ett förnöjt leende över hela mig!

dramatik i hönsgården

Maken fick höra ett fasligt oväsen från kråkorna i skogskanten. Därefter upptäckte han att flera av hönsen låg gömda i vedboden. De brukar strutta omkring eller gona sig i jorden i ena hörnan av ladugården när de äntligen får lov att gå lösa på eftermiddagen.

Så gick han runt knuten och ser MÅNGA hönsfjädrar spridda över gräset...
Ojojoj! Rusade så ner mot skogskanten där kråkriksdagen pågick...

Upp flyger en (förmodligen) duvhök.
Ut ur buskaget stapplar en stackars slagen höna, en av systrarna Frihet.
Hon kacklar ej längre... ( Men höken fick henne inte!)

Summan av rovfågelsangreppet blev att två systrar Frihet och Kalkonhönan är borta.
Trist. Tråkigt. Sorgligt. Onödigt. Naturligt.
Kunde blivit ännu värre om inte kråkorna larmat.

Hur ska jag nu våga släppa ut dem fritt om eftermiddagen?

göromål i Furet

Känner av energin från solen, våren, ljuset; växandet.

Hönsflocken känner troligen också!

Maken ser till att vedförrådet fylls på.

Videkissar i solljuset lyser upp inomhus.

Har den stora förmånen att få lära mig tvåändsstickning.
Ikväll blir det lektion i avigstickning.
Har provat på egen hand, får se om det blir bakläxa...

Hönsliv

Hönsen mår väl av ljuset som återvänder.
Alltemellanåt värper någon av dem ett ägg. De har kunnat vara utomhus hela vintern, det är bara när det är snö eller ett ordentligt frostlager som de inte tycker om att gå ut.
Fortfarande verkar det som om de delar upp sig i två flockar:
"Gamla" flocken med Tuppen Tornado som överhuvud och fyra Blommehöns i "hovet".
"Nya" flocken med lille vackre Gullefjun i spetsen för tio höns av blandad ras och härkomst. Några av dessa värper gröna ägg!
Under vintern matar vi dem ( förutom "köpefodret") med morötter, havre och skulor från köket.
Hönan Frihet som går vart hon vill snyltar på katten Theus mat och även på småfåglarnas kärve och det som spills vid fågelborden. Domherrar och talgoxar är ganska snabba och slarviga när de äter....

Dagens devis blir: Lev och låt leva.

mellanrum

Plockar och sorterar, flyttar upp från källaren och ner till källaren.
Kastar, eldar, gör mig av med.

Efter helgen när jag och mina härliga kurskamrater blev diplomerade symbolterapeuter befinner jag mig i det nyttiga men svåra mellanrum som infinner sig när någonting är färdigt och det som ska bli ännu inte startat.

För mig är det svårt att vila i detta mellanrum, jag vill vidare direkt, helst redan innan jag är färdig...
Med åren har jag lärt mig att jag behöver mellanrummet.
För eftertanke,för vila, för uppladdning.

För övrigt har barnen och lilla mamma samt liten brorsdotter ätit kalkonmiddag i vårat kök en söndagseftermiddag, många skratt och fina berättelser...
Hönan Frihet studsar omkring och försöker stjäla katten Theus kattmat varje morgon även om det syns att hon fryser om fötterna när hon går på det frostnupna gräset...
Tuppen Tornado gal triumferande om morgonen men inte så tidigt längre, han väntar tills klockan slagit sju! Kuckeliku!
Maken har hängt upp och ställt ut alla fågelmatarhus och -anordningar och domherren har synts i trädtopparna...

När sjukdom och andra fula trynen visar sig går jag in i meditationer, musik, yoga samt litteratur och tänker att livet är.

November är en härlig månad för mellanrumsaktiviteter!

äggande

Numera är hönsflocken utökad med 11 nya höns. Blandade färger, olika storlekar, säkert en del blandraser...

De har funnit sig väl tillrätta och lille Gullefjun ( den gula lilla tuppen ) ser fullständigt utmattad ut...

Redan nu värps det olikfärgade ägg lite varstans i hönsgård och hönshus.
De som är ljusgröna tycker jag är gulligast!

hönseri

Imorgon ska jag hämta hem fler höns till min hönsgård.
Dvärghöns som värper ägg i olika färger. Ska bli spännande att se hur det går att släppa ihop dem med mina Blommehöns. De är numera 4 till antalet och dessutom en tupp. Förutom dessa en liten gul tupp av dvärgras. Han blir säkert lycklig över att få en egen flock.
Häromdagen städade maken och jag i hönshuset. Rent spån las in på golvet, ny halm i redena och sopat och fejat i tak och på väggar.
Tror ni hönsen gillade detta? Icke sa Nicke... När kvällen kom och vi var färdiga med städningen hade deras tid för att hoppa upp på pinnen och sova passerats. Alltså ville de inte ens gå in från hönsgården!
Jag lockade med havre och sedvanliga lockrop..
Nejdå, nejdå.
Jag lockade igen, tände lampan, mera havre, repris på reprisen....
Så småningom blev det nog för kallt om de små fötterna, för när jag gett upp, gått in och fikat och kom ut igen satt de snällt på sina pinnar...

Ute på vägen igen...

Äntligen börjar den envisa, tråkiga förkylningen ge med sig!

Visserligen är jag mör och utmattad, men orkar starta dagen som jag brukar, med meditation och enkla yogarörelser, gofrukost i lugn och ro,  lite "inre tjänst", d.v.s. läsning av litteratur som utvecklar och berikar, kanske ett dagens kort, kolla Facebook, mail och bloggar jag brukar läsa, kanske skriver jag lite någonstans i cybervärlden eller i mitt block.
När så hjärtat, sinnet och magen fått sitt brukar jag planera "görandet" för dagen.

Idag inleds höstens träffar med människor som utvecklar och berikar mitt yrkesliv.
Jag ser fram emot detta med spänning och fröjd.

Vad gäller badrumsrenoveringen börjar vi kunna skönja slutet på själva grovjobbet, igår spacklade vi lister, idag kommer hantverkare för att åtgärda det sista med matta och väggbeklädnad. kanske hinner jag måla lister en omgång idag?
Jag som trodde jag kunde använda en del av de gamla inredningsdetaljerna inser att jag nog får ge mig på den punkten, det blir till att ge bort en del till loppisar och sen förhoppningsvis hitta nåt som passar oss bättre just nu....

Hönsen värper allt sämre när dagarna blir kortare. men deras gemytliga skrockande när jag kommer ut till dem är rogivande och ger mig glädje.