November lägger sig över Furet och omgivningarna. Stillhet ännu; storm väntas.

Efter rehabaktivitet på sjukhuset i Varberg sätter jag mig en stund i den vackra sjukhuskyrkan och betraktar bilden.

Tänker att vi alla är så lika. Liknande behov, rädslor, funderingar. Det som är viktigt är så enkelt egentligen.

Ryter i.

Utdrag från min facebooksida:


Nu vill jag ryta till! Jag blir arg och matt över hur sjukvården missar att informera, inte tar oss patienter på allvar, behandlar oss som ärenden, en nummerlapp, en röntgenbild, ett recept. Vi fogar oss, anpassar oss och förlitar oss på att allting görs med de bästa intentioner trots effektiviseringskrav med konsekvenser på det personliga planer för oss patienter. 
Idag tog jag mig till vårdcentralen för att ta prover. Krävdes lite planering och trixande för att det skulle funka i min almanacka.
Får frågan när jag sitter i provtagningsstolen om jag tagit mina mediciner. Javisst har jag det. 
-Då kan vi tyvärr inte ta några prover idag, säger sköterskan.
Under dessa fyra år jag ätit medicinen har aldrig någon frågat mig eller informerat om att jag inte ska ta medicinen den dag jag tar prover.
Jag blir förstås arg.
Berättar för sköterskan som det är och att det inte är första gången under de senaste ettochetthalvt årens valsande runt med sjukvården, som något missas, som får konsekvenser för mig som människa.
Hon säger gång på gång att detta är rutinerna, att hon inte kan göra ngt åt det.
Jag säger vänligt att hon får vara snäll att låta bli att säga detta igen, jag har förstått men behöver tänka om och ta reda på hur jag kan göra nu. Vi enas om en ny tid på to em.
Detta innebär för mig att ännu en dag denna vecka blir fulltecknad av så kallade måsten. Jag är sjukskriven på heltid, behöver vara noga med att hinna och orka såna måsten. Att ge mig pauser; lustfyllda, stilla, vackra stunder.
Känner att trycket lättat ngt nu när jag fått ryta lite! 😈

urklipp från min Facebook-sida:

Onsdag 14 oktober 2015

Efter en längre tids sjukdom börjar jag nu långsamt återvända till vardagen och frisklivet. Jag har gått igenom en stor operation med efterföljande komplikationer och sedan cytostatikabehandling. 
När jag nu vänder mig mera utåt och är i en rehabiliteringsprocess tänker jag att jag vill dela med mig av mina utmaningar och glädjor.
Efter en dag med många aktiviteter och möten igår med många känslor; både glädje, sorg och frustration gick jag en promenad runt sjön igår kväll.
Där simmade i det klara, stilla vattnet en svanfamilj med ett föräldrapar och fyra ståtliga ungsvanar.
En härlig avslutning på en innehållsrik dag.
Dagen idag startades med meditation i arla morgonstunden.
Med en lugn och stillsam dag framför mig önskar jag er alla en fin dag!

Torsdag 15 oktober 2015

Stjärnklar morgon. Låter kalla, frostiga luften bita mig lite i näsan. Tänder ljus och ger mig en stund i stillhet. Låter sedan min inre sol lysa och värma mig. ☀ 
Efter frukost blir det besök hos sjukgymnasten. Troligen får jag nytt program eftersom jag känner mig starkare nu. 
Eftermiddagen innehåller ett besök hos akupressören. Hon mjukar upp stumma muskler och retar nerver som glömt sina uppgifter. 😉