fiskbulls-nostalgi

Har roat mig med att se Historieätarna på SVT Play.
I ett avsnitt befann man sig på 70-talet.
Tänk så fort en del faller i glömska! Blev påmind om hur mycket konserver vi konsumerade för 40 år sedan.
Till och med i mitt föräldrahem där det rimligtvis borde funnits färska grönsaker serverades ärter och morötter på burk. En av mina favoriter var stuvade sådana. Åts gärna tillsammans med skivad, stekt falukorv och snabbmakaroner...
En annan kulinarisk läckerhet var konserverad torskrom. Mamma skar i skivor, panerade och stekte.

Mot slutet av 70-talet studerade jag, levde på studielån och bodde i studentlägenhet. Maten var dyr.
En av de rätter som var mest frekventa i studielyan hos dåvarande Stensson var snabbmakaroner och konserverade fiskbullar i hummersås. Ibland ätna direkt ur burken, kalla...
Tänk så lätt smak- och doftminnen väcks!

I morgon serveras spenatstuvade fiskbullar i Eddings residens!


 

Håll grytan kokande

I min blåa emaljerade järngryta puttrar just nu årets första långkålsportioner.

 

När jag var barn puttrade långkål och andra "långkok" i min mammas röda emaljerade järngryta.

Hon fick den i gåva av sina föräldrar när hon skulle "sätta bo" tillsammans med min pappa.

Den röda grytan stod sedan på spisen så gott som varje dag.

Mina föräldrar fick ett långt liv tillsammans.

De gifte sig nyårsafton 1949. Min pappa lämnade jordelivet trettondagsafton 2002.

Ett par dagar innan hade han och mamma ätit långkål tillagad i grytan.

När mamma ett par dagar efter använde grytan sprack den.

Nu använder hon den som blomkruka.

 

 

Min blåa järngryta fick jag i gåva av mina föräldrar när jag var i tjugoårsåldern.

Den har ofta under dessa snart fyrtio år stått på spisen, och försett oss med t.ex långkål till julen.

 

Vid min vedkamin i köket står en rostig järngryta som jag köpt på loppis.

 

 

Den gör nu tjänst som blomkruka, men om jag haft en fungerande vedspis kunde den fortfarande använts till matlagning.

Ibland tänker jag att grytan kunde varit min mormors.

Hon och min morfar gifte sig 1926.

Kanske fick hon då en sån här som gåva av sina föräldrar?

 

 

 

 

 

 

 

 

Jordgubbsfunderingar

Häromdagen när jag åkte för att plocka jordgubbar for jag förbi kyrkogården i Morup.
Här vilar mina anmödrar; min mormor Emmy Augusta född 1905, min mormors mor Josefina Augusta född 1871, min mormors mormor Sophia Andersdotter född 1844.
Kanske också min mormors mormors mor Inger Christina Bengtsdotter född 1804 och min mormors mormors mormor Ingeborg Bengtsdotter född 1770.
Tack vare att min äldsta dotter gjorde sitt projektarbete på gymnasiet om sina anmödrar, släktforskning på mödernet, har jag fått namnen på dessa kvinnor som är mina anmödrar.
Alla föddes i Morups församling, någon av dem har tillfälligtvis flyttat till någon grannförsamling, men alla har också avslutat sina liv på denna plats på jorden.

Jag stannade till en stund, lät deras röster kännas, for sedan vidare för att möta två av mina döttrar i jordgubbsåkern.
Denna åker ligger på marker som tillhört Huvhults gård i Morup.
En av de stora gårdar i trakten som bara för 100 år sedan hyste ett myllrande folkliv. Drängar och pigor, statare och torpare, hästkarlar och ladugårdsförmän, daglönare i höskörd och potatisskördar...
På dessa gårdar arbetade både min fars och min mors föräldrar och förfäder och anmödrar.

Mina rötter finns här; i den halländska myllan, hos flitiga, uppfinningsrika levnadskonstnärer. Kvinnor som älskat och sörjt, arbetat och strävat. Stolta över sina barn och sina män. Glada över fina stunder, sorgsna över död och fattigdom.
Deras styrka, deras tillit, deras glädje, deras kärlek, deras drivkraft, deras kreativitet har jag med mig i mitt liv.
Min mormors spinnrock finns hos en av mina mostrar. Häromveckan åkte jag och min mamma för att hälsa på moster och spinnrocken.

Här står den i solen på min mosters veranda. Visst är den vacker?

Tidigt

Tidig morgon i juni.

Finns det egentligen någon tid som överträffar detta?
Minns barndomens dofter, ljud och synintryck...
Kor som hämtades in för mjölkning,
Insmugglade kattungar som snabbt och tidigt ( läs 5.00 ) behövde ut ur barnrummen innan de upptäcktes av de vuxna.
Doften av havrevälling från köket; frukost serverades halv åtta.


Idag, inte SÅ tidigt om morgonen, men dofter och ljud och ljuset är detsamma.
Pysslar och sysslar med djur och växter en stund före frukost.
De fyra nya små kycklingarna vågar sig utanför boet, kilar omkring, piper i skräckblandad förtjusning, medan hönsmamman skrockar belåtet runt dem.
Väven över grönsakerna får flytta in i mörkret, odlingen får tillräcklig värme ändå.
 
Cykeln är klar för avfärd mot Vätterns östra strand, även så är snart jag.
Hämtar kära svägerskan, helgen blir härlig kombination av utmaning, ansträngning, samvaro och vila.

Träffade en FB-vän ikväll. Har inte träffat henne i verkligheten förut.
Jag gillar verkligen att FB ger mig möjlighet att få nya intressanta möten och att få höra spännande berättelser..
Vi kom att tala om var våra fäder bodde under sin uppväxt.
Tankarna på min far fortsatte under bilfärden hem i det undersköna majvädret:

Min pappa föddes 1920. Hans föräldrar var statare på en stor gård som heter Hässlåholm. För er som inte vet vad det innebar att vara statare kan jag rekommendera Moa Martinssons böcker. Hon växte också upp i en statarfamilj.
Nu var det inte riktigt eländigt för min pappa, i hans familj var de bara tre syskon och hans farmor och farfar hade ett torp på godsets ägor, där kunde barnen få både extra mat och extra omvårdnad. Hans farfar var också en duktig hästkarl vilket innebar att hans arbetsinsats var svår att ersätta.
Min pappa gick sex år i folkskola.
Hans far var sjuklig och gick bort när pappa var i tonåren. Pappa fick arbete hos en morbror och han och hans mamma som var hjärtklen fick bo hos morbrodern.
 Min pappa fick del av försörjningsansvar redan som 15-åring.
Senare flyttade han och hans mamma till Halmstad, där fick han arbete på ett gjuteri.
Han och hans mamma bodde i ett hus i stadsdelen Kärleken.
Under andra världskriget gjorde han värnplikten och var inkallad i krigsberedskap.
Han var förlagd till Karesuando, där det var alldeles nära kriget.
När han blev mycket sjuk i halsfluss fanns det inte penicillin.

Om min pappa hade levt i dag hade han varit över 90 år.
Han var mycket kärleksfull, temperamentsfull, livfull, ambitiös, intelligent, kreativ och han kunde klättra i träd och göra sälgpipor.
Jag tänker på honom nästan varje dag.

Kära syster Lisbeth är här på sin semester.
När vi var barn var sommarlovet oändligt,lekarna fartfyllda och fantasieggande.
Jag var ofta Hoss Cartwright, Lisbeth ibland Ben , ibland snyggingen lille Joe.
Hästarna våra var snabba, trogna och vackra ( oljefaten hemma på gården tjänade bra som utgångspunkt för fantasin...)
Smultronen växte överallt och var stora och söta.

Idag ska Lisbeth och jag dricka kaffe i mitt kök och ha det gott med varann.

stryka och fundera

Jag tycker om att stå vid min strykbräda; stryka rena fina handdukar, dukar och kläder. Går så bra att lyssna på härlig musik, nästan falla i trance och fundera över livets olika vindlingar.
Idag strök jag mina kökshanddukar och vek dem prydligt, la dem i ordning med likadana kanter utåt och stoppade in dem i skåpet där de ska vara.
Skrattade för mig själv och mindes den tid när huset i Furet var fullt av folk och fä..
Då fanns det andra saker att prioritera än strykning...

Varje lördag och söndag kördes tvättmaskinen från morgon till kväll, torktumlaren gick också hela helgen, inte hängde vi ut tvätten, hanns inte med...
De flesta veckor kom tvätten ner i korgen som den var direkt från torktumlaren...
Där hämtade vi det vi behövde under veckan, sen gick plaggen direkt i tvättkorgen för ny tvätt...
En aktivitet jag minns särskilt väl var den att hitta makar till alla strumpor som tvättades... Ofta låg det 42 omaka strumpor i torktumlaren...

Det där med strykning existerade inte i ordnade former, de kökshanddukar som tvättades togs också direkt från tvättkorg till användning...
Kläder var alltid strykfria :)
Dukar till finare tillställningar :) las in ostrukna och ströks när de skulle användas...

Idag står jag i lugn och ro, stryker, viker, lägger in... längtar inte tillbaks, men minns med värme, ömhet och kärlek den "strykfria" tiden.

resfeber

Varje år i 17 år for familjen till min storasyster och hennes familj när det blev sportlov. Packningen var vissa år gigantisk.
Fyra barn, två vuxna och en hund behöver mycket för en sån resa.
Oftast hade vi folkabuss eller cheva-van att packa in i. Pulkor, skidor, vantar, mössor, overaller resegodis, reseförströelse, matsäck, dricka....
Min syster har också stor familj; vi hade så fantastiskt roligt tillsammans.
Skooteråkning med släde, korvgrillning, skidutflykter med hundar och barn till fäbodvallen, pulkaåkning,
Vinteräventyr.

I år är det jag och maken som ska åka.
Har nog aldrig varit så ostrukturerad när det gäller packning. Förstår liksom inte att det räcker med TVÅ väskor och en korg?

Skidorna har inte varit ur sitt fodral på tre år, kanske har de ruttnat? eller möglat?
Jag tänker inte öppna fodralet förrän i morgon kväll.

Semester!!!!!