Varje år i 17 år for familjen till min storasyster och hennes familj när det blev sportlov. Packningen var vissa år gigantisk.
Fyra barn, två vuxna och en hund behöver mycket för en sån resa.
Oftast hade vi folkabuss eller cheva-van att packa in i. Pulkor, skidor, vantar, mössor, overaller resegodis, reseförströelse, matsäck, dricka....
Min syster har också stor familj; vi hade så fantastiskt roligt tillsammans.
Skooteråkning med släde, korvgrillning, skidutflykter med hundar och barn till fäbodvallen, pulkaåkning,
Vinteräventyr.
I år är det jag och maken som ska åka.
Har nog aldrig varit så ostrukturerad när det gäller packning. Förstår liksom inte att det räcker med TVÅ väskor och en korg?
Skidorna har inte varit ur sitt fodral på tre år, kanske har de ruttnat? eller möglat?
Jag tänker inte öppna fodralet förrän i morgon kväll.
Semester!!!!!
Fyra barn, två vuxna och en hund behöver mycket för en sån resa.
Oftast hade vi folkabuss eller cheva-van att packa in i. Pulkor, skidor, vantar, mössor, overaller resegodis, reseförströelse, matsäck, dricka....
Min syster har också stor familj; vi hade så fantastiskt roligt tillsammans.
Skooteråkning med släde, korvgrillning, skidutflykter med hundar och barn till fäbodvallen, pulkaåkning,
Vinteräventyr.
I år är det jag och maken som ska åka.
Har nog aldrig varit så ostrukturerad när det gäller packning. Förstår liksom inte att det räcker med TVÅ väskor och en korg?
Skidorna har inte varit ur sitt fodral på tre år, kanske har de ruttnat? eller möglat?
Jag tänker inte öppna fodralet förrän i morgon kväll.
Semester!!!!!
Det blir lite konstigt när barnen inte längre följer med, liksom när de flyttat hemifrån. Man tappar liksom taget. Barnen har varit första prioritering och nu är de inte där. De klarar sig själva. Behöver inte vår hjälp. Inget brådskar. Armarna, som tidigare alltid varit i rörelse, stannar upp och bara faller ner. Var ska jag göra av dem. Liksom att man blir ostrukturerad. Nu är det "bara" mina saker jag packar ner och vad är då viktigt? Det är väl inte så noga med mej, barnen och deras väl och ve har ju alltid varit nummer 1.
SvaraRaderaTja, en "liten" kommentar på varför man(i alla fall jag) kan vara lite ostrukturerad ibland. Man hinner väl tänka mer än tidigare och göra fler val. Innan var det in med ettan och full gas.
Det är en lite sorg och saknad, men så klart också mer frihet.
Min minsting Idah, 20 år nästa månad, bor i Göteborg sen april förra året, där hon pluggar. Hon kommer hem någon helg då och då, och jag blir på ögonblicket mamman igen. Sen, när Idah åter är i Göteborg, tar det någon dag igen för att draget i bröstet skall lägga sig och jag blir Agneta igen.
Det skiljer 14 år på mina båda minsta, och jag var nästan 40 när jag fick henne, så jag tog allt lugnare, jag visste ju hur fort de växer upp. Sydde inte gardiner samtidigt som jag bakade, lagade middag och tvättade t.ex. Men en sak gjorde jag när hon blev lite större; dansade gammaldans! Det mådde jag så bra utav.
Här fick du lite av min historia på köpet!
Ha en trevlig resa! Kram från Agneta
Passa på att njuuuta så mycket du kan!
SvaraRaderaHärlig text Agneta!
SvaraRaderajag ska verkligen passa på att ha det gott!
sitter just nu i bilen. vi är i Lesjöfors.
Håller på och försöker lära mig använda telefonen på internet! Det går ju riktigt bra!