Så har vi blivit gåsaägare också! Tre små daggamla gässlingar bor nu i ena delen av vårat hönshus. De äter kycklingstartfoder och gräs och annat grönt. Under värmelampan i halmen mår de gott. De har redan lärt sig att min röst och hand betyder mat, vatten och värme.  

När de vuxit till sig en vecka eller två blir de mera tåliga för väder och vind, då ska de få bo i den gamla hundgården  och få vara utomhus och äta mycket grönt och vandra omkring på gården, om de inte blir för ilskna förstås. Ni vet väl att man på somliga platser i världen använder gäss som gårdsvakter? Ingen som råkat ut för en ilsken gås är överraskad av detta....

De två små kycklingarna växer och piggar på sig. Snabbt, snabbt försvinner de in under hönsmammans skyddande vingar, när fotografen förmörkar himlen som en värsta rovfågel!

Ett foto till på de små...

 och ett till...

Dramatik i hönshuset...

I förmiddags hittade vi den första lilla kycklingen, ljudligt och hjärtskärande pipande, på golvet, alldeles ensam!

Värmde den i handen, maken riggade värmelampa, jag fixade vatten och mat, ringde brorsan för support, planerade och funderade över hur vi skulle lösa situationen. Fyra hönor ruvar, alla i värpreden uppe på hög höjd ( åtminstone ur kycklingperspektiv). Ingen av dem verkade vara hugad spekulant på det fina ruvningsrede vi gjort i ordning på golvet.

Den nytillverkade tårtan stod och väntade på transport till lilla mor i Humlebo, diverse ärenden åt henne, blomsterinköp och dito plantering hade jag utlovat....

Nåväl, vi riggade upp värmelampan över en urgammal, urskrabbig, gammal bur som använts för kaniner i en forntid...
Mat och vatten serverades, kycklingen verkade repa sig....

Maken och jag susade över till lilla mor, planterade blommor, ordnade dukning och dylika åtgärder.
Fikade, umgicks, hade en mycket trevlig eftermiddag. Lilla mor kunde beskåda bilder, per usb i tv-apparaten, på lilla kycklinggullet...

Yngsta dottern besökte så Furet, kycklingen hade naturligtvis tagit sig ur buren. ENSAM ville den inte vara...
Ytterligare en kyckling hördes uppfodrande pipa i ett värprede...

Maken och jag styrde raskt kosan hemåt, värmde kyckling, matade kyckling ( som nu var rejält präglad på våra händer....
Snickrade ny, hel bur.
Flyttade helt sonika höna, ny ( alldeles svart) kyckling, daggammal kyckling (se bild ovan), samt alla hennes ägg till ruvningsredet; satte buren över och SI, det verkar fungera!
Halleluja!
Återkommer med rapport i morgon, nu pustar vi ut i soffhörnan....

sköna maj

Maken och jag dricker förmiddagskaffe utomhus.
Vårat magnifika päronträd surrar och låter.

                                                        På spisen puttrar rabarbermarmelad med kanel och kryddnejlika.






                                                               På verandan ligger ullen som jag tvättade igår och torkar.

Eftermiddagen ska ägnas åt vårmarknad på Wilhelminagården i Vare. Kanske köper vi en bit getost från det lilla mejeriet i Frillesås. Smakar fint till rabarbermarmelad.

Tiden mellan hägg och syrén är till för att njutas av. Det tänker jag göra!

Äntligen!

Äntligen har:
göken kommit
svalorna börjat bygga bo
korna fått komma ut på bete
hönsen bestämt sig för att börja ruva
är kanske värmen på väg...

Trädgården och färdigställande av uteplatsen fyller mina dagar så fort det inte är överfallsväder ute.
I köket experimenterar jag med olika kryddiga rabarbermarmelader.
Ingefära, kryddpeppar och kryddnejlika ger  fantastisk smak på de sura rabarberna!

Hönsen får fortfarande husera i sin gård; häromdagen svävade två hökar på hög höjd ovanför Furet. Jag ger dem alla grästorvor jag gräver upp vid uteplatsen. Planerar en syrenhäck vid ena sidan.
Flera höns visar ruvvillighet. Maken och jag försöker ordna till reden så att kycklingarna ( om det blir några) inte ska falla ur när de kläcks.

I trädgårdslandet har jag satt potatis, lök och lite annat som tål lite kyla. Denna vår har varit osedvanligt kylig och blåsig. Häromdagen föll ytterligare ett träd nere vid skogskanten. Det låg över telefontråden. Tur att maken är skicklig på motorsågen!
Vedklyven krånglar, så veden blir sen i år.
Det stora päronträdet på gården håller på att gå i blom nu. Undrar hur det blir med frukt och bär i år. Kylan gör ju att bin och humlor inte är särskilt aktiva...

Det blåser...

" När förändringens vindar blåser bygger somliga vindskydd, andra bygger väderkvarnar."
Gammalt kinesiskt ordstäv som jag tagit till mitt hjärta.

Jag tänker att det för mig är bra att ibland bygga vindskydd, ibland bygga väderkvarn...

Idag blåser det så det knakar i takstolarna på huset i Furet. Maken och jag kurar inomhus, brasan brinner i köket och kaffehurran puttrar på spisen. Fattas bara en spinnande katt i kökssoffan för att göra bilden komplett...

Träffade en FB-vän ikväll. Har inte träffat henne i verkligheten förut.
Jag gillar verkligen att FB ger mig möjlighet att få nya intressanta möten och att få höra spännande berättelser..
Vi kom att tala om var våra fäder bodde under sin uppväxt.
Tankarna på min far fortsatte under bilfärden hem i det undersköna majvädret:

Min pappa föddes 1920. Hans föräldrar var statare på en stor gård som heter Hässlåholm. För er som inte vet vad det innebar att vara statare kan jag rekommendera Moa Martinssons böcker. Hon växte också upp i en statarfamilj.
Nu var det inte riktigt eländigt för min pappa, i hans familj var de bara tre syskon och hans farmor och farfar hade ett torp på godsets ägor, där kunde barnen få både extra mat och extra omvårdnad. Hans farfar var också en duktig hästkarl vilket innebar att hans arbetsinsats var svår att ersätta.
Min pappa gick sex år i folkskola.
Hans far var sjuklig och gick bort när pappa var i tonåren. Pappa fick arbete hos en morbror och han och hans mamma som var hjärtklen fick bo hos morbrodern.
 Min pappa fick del av försörjningsansvar redan som 15-åring.
Senare flyttade han och hans mamma till Halmstad, där fick han arbete på ett gjuteri.
Han och hans mamma bodde i ett hus i stadsdelen Kärleken.
Under andra världskriget gjorde han värnplikten och var inkallad i krigsberedskap.
Han var förlagd till Karesuando, där det var alldeles nära kriget.
När han blev mycket sjuk i halsfluss fanns det inte penicillin.

Om min pappa hade levt i dag hade han varit över 90 år.
Han var mycket kärleksfull, temperamentsfull, livfull, ambitiös, intelligent, kreativ och han kunde klättra i träd och göra sälgpipor.
Jag tänker på honom nästan varje dag.

pågående projekt

Ni som känner mig vet ju om att jag ofta har mer än ett projekt på gång.
Just nu är förstås uteplatsens färdigställande prioritet nr ett.
Dessutom är vårbruket i full gång.



Här visas lite bilder:

Mycket jord ska flyttas

Ev ska jag bygga grill av gamla tegelstenar

Gödsel utspridd

Tur jag har grannar med traktor och kultivator!