I förmiddags hittade vi den första lilla kycklingen, ljudligt och hjärtskärande pipande, på golvet, alldeles ensam!Värmde den i handen, maken riggade värmelampa, jag fixade vatten och mat, ringde brorsan för support, planerade och funderade över hur vi skulle lösa situationen. Fyra hönor ruvar, alla i värpreden uppe på hög höjd ( åtminstone ur kycklingperspektiv). Ingen av dem verkade vara hugad spekulant på det fina ruvningsrede vi gjort i ordning på golvet.
Den nytillverkade tårtan stod och väntade på transport till lilla mor i Humlebo, diverse ärenden åt henne, blomsterinköp och dito plantering hade jag utlovat....
Nåväl, vi riggade upp värmelampan över en urgammal, urskrabbig, gammal bur som använts för kaniner i en forntid...
Mat och vatten serverades, kycklingen verkade repa sig....
Maken och jag susade över till lilla mor, planterade blommor, ordnade dukning och dylika åtgärder.
Fikade, umgicks, hade en mycket trevlig eftermiddag. Lilla mor kunde beskåda bilder, per usb i tv-apparaten, på lilla kycklinggullet...
Yngsta dottern besökte så Furet, kycklingen hade naturligtvis tagit sig ur buren. ENSAM ville den inte vara...
Ytterligare en kyckling hördes uppfodrande pipa i ett värprede...
Maken och jag styrde raskt kosan hemåt, värmde kyckling, matade kyckling ( som nu var rejält präglad på våra händer....
Snickrade ny, hel bur.
Flyttade helt sonika höna, ny ( alldeles svart) kyckling, daggammal kyckling (se bild ovan), samt alla hennes ägg till ruvningsredet; satte buren över och SI, det verkar fungera!
Halleluja!
Återkommer med rapport i morgon, nu pustar vi ut i soffhörnan....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar