Augustivärme

Denna ljuvliga sommar med värme och sol fortsätter in i augusti.
Katten Baronen var försvunnen en hel helg, vi letade och ropade, trodde han var borta för alltid.
Så satt han på trappen måndag morgon.


Min nya spinnrock har jag snart blivit vän med och spinner just nu det finaste, tunnaste kamgarn.

Den nya rocken, en Ashford Joy

Stickningen till barnbarnet som väntas i slutet av denna månad växer om kvällen på uteplatsen.



Tropisk natt i augusti

nya tider

Nu står lilla stugan här i Furet.
Snart färdiginredd.
Väntar på klienter.
Och buskar runtom.

Bakom knutarna tuggar just nu en skördare i sig skogen.
Slutavverkning av mina vuxna barns barndomslekplats. Granskogen som stått i över femtio år slukas.
På fem dagar ligger den i högar.
Väntar på skotaren som samlar ihop.
Väntar på timmerbilen.
Blir pappersmassa.
Vidder utanför köksfönstret.

Allhelgonahelgen står för dörren.
Stilla tankar på dem som inte längre är här.
Fina stunder med dem som är här.
Gåsamiddag på söndag.

Nytt jobb.
Tänkte inte så.
Viktigt, utmanande, spännande, kreativt, samarbete.
Skoljobb.
Elever.
Kollegor.

matematiken och jag

Häromdagen stod jag ute i min stora, numera oerhört blöta, trädgård.
Utrustad med måttband, stängselpinnar, snören och storstövlar skulle jag och maken äntligen ta oss an uppgiften att mäta ut de ställen där gropar ska grävas.
Gropar som ska hysa plintar.
Plintar som ska bära upp min nya friggebod.
Friggeboden som ska härbärgera min mottagning.
Mottagningen som jag äntligen ska ha här hemma i Furet.

Vi mätte och mätte, flyttade hörnstolpar en gång, två gånger, många gånger...
Inte blev det rätt....
Så insåg jag att felet nog låg i siffrorna vi mätte efter, inte i sättet vi flyttade stolpar på...
Ringde min bror, räddaren i nöden. Fick hjälp att räkna om måtten.
Gick ut och mätte och VIPS stod hörnstolpar där de ska stå!

Vad har nu detta att göra med matematiken och mig?
Jo, under många år har jag haft nån slags låsning så fort jag hört ordet matematik.
Sett rött, blivit kallsvettig, hackat tänder, blundat, tittat åt ett annat håll, vägrat o.s.v.
Under min tid som lärare lotsade jag många elever vidare i matematiksnåren.  Försökte visa och guida och stötta så att lusten att lära matte skulle bevaras. ( För den finns hos vartenda barn från början!)
Kreativa lösningar är jag mycket bekant och bekväm med.
Så min matematiklåsning löstes så småningom nästan upp tack vare små och lite större människor...

Dock: en sak som återstod. Pythagoras sats.
(Jag känner fortfarande hur magmusklerna knyter ihop sig lite grand bara jag skriver namnet...)
Min käre yngste bror, räddaren i nöden,  upplyste mig om att det är Pythagoras sats han använder för att räkna ut var hörnen ska stå.
Jag vågade mig denna dag på att använda denna för att räkna ut var jag ska sätta grundstenar till min redskapsbod som följer med på köpet av friggeboden.

(a*a )+( b*b)= c*c beskriver relationen mellan sidorna i en rätvinklig triangel.

På facebook beskrev jag mina nyvunna, glädjefyllda insikter.
Fick då av en av mina inspirerande kontakter där tips om den här UR-serien som jag också gärna delar med er:   Matematikens skönhet

Så får ni också en bild med Einsteins eminenta tänkeord så här den första dagen i oktober månad.

 

semestertider

Årets odlingar ; rödbetor och kålrabbi är nya för i år.
Succé!

Ringblommor i fin olivolja blir vacker och smaklig gåbortspresent.



Kära och välkomna gäster förgyller dagarna.




Ullen jag fick av syster min tvättas, kardas och spinnes.







projekt

När regnet öser ner utanför vågar jag mig på att starta syprojektet...
Har inte sytt något "riktigt" plagg på säkert tio år.
När jag var i tonåren sydde jag jämt... Mamma stod på pass på lördagen för att bistå med snabbfållning av byxor eller kjol, som sytts på en dag eller två och ofta inte var mer än NÄSTAN klart när lördagskvällen närmade sig.
Som ung sydde jag balklänning, första brudklänningen, andra giftasklänningen; i stort sett allt jag hann med... Byxor till maken, klänningar; när jag börjar minnas blir det helt enkelt MASSOR!
När barnen var små sydde jag förstås till dem, och till dockorna...
Försöker komma ihåg hur det kommer sig att jag upphörde med sömnaden..
Tror det handlar om både tidsbrist (prioriteringar, jag vet!), platsbrist och att jag liksom tappade lusten, inspirationen och tron på min skaparkraft..

Projektet som jag nu påbörjat är riktigt, riktigt roligt. Loppistyg (en gammal gardin) och loppismönster.
Symaskinen går som en oljad blixt, nålar och trådändar över hela golvet.

Fattas lite resår sen är det klart!

första försöket

Emmie och Crille: Kolla här!
Ja, alla ni andra är förstås också välkomna att se mitt första stapplande försök till "film"....
En regnig, ledig dag i juli...

loppis

Igår var jag och maken runt till loppisar i staden.
Fynd kan man göra, fantasin sätts i spel, gott med en mellandag idag med kyliga vindar över nejden, mannen i mitt liv har just nackat ytterligare en av tupparna, jag vill helst inte vara med, senare tar jag an och lagar till....

Bilder på några fynd:

Till avdelningen sy, pyssla, plantera:

Finfina klänningen:

Dagens mantra blir: En sak i taget

Så var det där med prestationsängest, deadline att ha koll på, resultat att prestera...
Varje gång jag ÄR TVUNGEN att ha något klart till en viss tid inträffar stora skälvan.
Jag VET ju att jag klarar det, jag VET att jobbet jag gjort under våren som nu ska redovisas är helt och fullt tillräckligt för MIG ( och egentligen är ju det det enda som räknas i längden!)
Jag VET att det kommer att funka med redovisningen också, fast jag inte har klart för mig i hjärnan hur jag ska göra...
Jag VET också att stora skälvan är som bortblåst när jag väl står inför "provet", som i det här fallet är en redovisning av det fördjupningsarbete jag gjort under våren.
Jag VET att då kommer kreativitet och impulser och spontana infall att styras av det som faktiskt finns med i hjärtat, inspirationen kommer ur allt arbete jag lagt ner...
Så här fungerar jag, jag VET att det är så, jag VET att allt egentligen är lugnt,
Ändå infinner sig stora skälvan så här vid inskicksdags och redovisningsdags närmande...

Så skönt att sätta ord på det och skicka ut i cyberspace för lite processande där...

Min trädgård är så fin, mest vill jag sitta under min rosenbuske och filosofera när midsommaren smyger in

vårfest

Brasfesten i Furet igår blev härlig. Tjugo personer spelade, sjöng och försökte elda upp brasan ute på åkern.

Jag lärde mig en ny sång och njöt av allt från När som ljusen ska tändas därhemma till Sången om Hajarna.

Gamla och unga, fioler och spotify, vårsoppa med bröd, brasa inne och ute. Gör mig glad!