Så var det där med prestationsängest, deadline att ha koll på, resultat att prestera...
Varje gång jag ÄR TVUNGEN att ha något klart till en viss tid inträffar stora skälvan.
Jag VET ju att jag klarar det, jag VET att jobbet jag gjort under våren som nu ska redovisas är helt och fullt tillräckligt för MIG ( och egentligen är ju det det enda som räknas i längden!)
Jag VET att det kommer att funka med redovisningen också, fast jag inte har klart för mig i hjärnan hur jag ska göra...
Jag VET också att stora skälvan är som bortblåst när jag väl står inför "provet", som i det här fallet är en redovisning av det fördjupningsarbete jag gjort under våren.
Jag VET att då kommer kreativitet och impulser och spontana infall att styras av det som faktiskt finns med i hjärtat, inspirationen kommer ur allt arbete jag lagt ner...
Så här fungerar jag, jag VET att det är så, jag VET att allt egentligen är lugnt,
Ändå infinner sig stora skälvan så här vid inskicksdags och redovisningsdags närmande...

Så skönt att sätta ord på det och skicka ut i cyberspace för lite processande där...

Min trädgård är så fin, mest vill jag sitta under min rosenbuske och filosofera när midsommaren smyger in