olivträdet

Ur Wikipedia:


Olivträd (Olea europaea)
är ett träd vars frukter är oliver, som bland annat används för att framställa olivolja. Själva ordet olja (grekiska elaion) är för övrigt en avledning till oliv (grekiska elaiá).

Blommorna som sitter i bladvecken är små, vita och väldoftande. De saknar nektar, och lockar alltså inte insekter som pollinerare. Pollineringen sker i stället med vindens hjälp.

Inte förrän det nyplanterade trädet blivit 5 år gammalt börjar det bära frukt. Ett 20-årigt träd kan ge upp till 100 kg oliver per år, när det är som bäst. Trädet kan bli bortåt 1500 år gammalt. Men världens äldsta olivträd är 3000 år gammalt och finns på Kreta.

Olivträd är en förmögenhetstillgång. Exempelvis på Cypern förekommer det att olivträden har en ägare – i en olivlund kan det vara flera ägare till individuella träd – och marken träden växer på en annan ägare. Vid tomtköp räcker det alltså inte att köpa bara marken, utan varje individuellt olivträd, som står på tomten, måste köpas av dess individuella ägare.

I antikens Grekland var olivträden heliga och man fick varken hugga ner eller bränna dem.


Olivträ har gulrödbrun färg och är ådrat i ett oregelbundet mönster som gör detta träslag eftertraktat för finsnickeri. Används ofta till svarvning av diverse konstföremål.
Olivträdet som symbol
I heraldik används en olivkvist för att beteckna fred. Exempel på detta är Pliktverkets och Nordic Battlegroups vapen.

Det här är mitt olivträd:
möjligen ett långsiktigt projekt?

påskafton

En påskafton med fina ungdomar och god mat enligt knytismodell





Jag vet inte om vi någonsin förut haft 20 grader varmt och kunnat sitta ute och äta lunch en påskafton?



när ungfolket lämnat Furet dök det upp två gamla påskgubb/gummor

dessa dagar

fem dagar ledigt;
aprilsol, ljumma vindar, gräset spirar, påskliljor blommar
arbetar ute hela dagen;
gräver och rensar, planerar nytt

sitter på verandan och njuter
fåglalåt i träden, värmen i nacken
behöver ingenting mera
somnar så gott om kvällen

Titta gärna in på min hemsida: www.edding.nu
Jag tar emot övningsklienter till kraftigt reducerade priser nu i slutskedet på utbildningen.
I december detta år är jag färdig med utbildningen jag går på Symbolon Terranova i Mönsterås.
Jag arbetar med både grupper och enskilda.
Målet i allt jag gör är att människor ska hitta mer av den de en gång var ämnade att vara.
Läs mer på hemsidan!

Ur en blogg jag läser ibland: levandekraft.blogspot.com (Cicci Lyckow Bäck) läser jag följande intressanta inlägg och utdrag ur en bok hon skrivit:



Ofta tror vi att vi ”upplever känslor” när vi i själva verket ägnar oss åt något helt annat.
Följande är ett utdrag ur boken Din personliga energi:

Att tillåta och uppleva känslor utan att lägga några värderingar på dem och utan att försöka förändra dem kan vara en utmaning, och det finns ganska många beteenden som vi ibland rättfärdigar just med de förtecknen men som absolut inte är att ”uppleva känslan” – trots att det är vad vi tror just då. Det kan verka nog så självklart, men i stundens hetta är det inte ovanligt att vi börjar rationalisera och på så sätt ursäktar beteenden och aktiviteter som inte alls leder dit vi vill. I listan nedan kanske du känner igen några (o)vanor som det är värdefullt att bli uppmärksam på.
Du upplever inte känslan när du …
• argumenterar med någon, högt eller inom dig
• räknar upp alla andra gånger då den andra personen har gjort likadant
• agerar ut känslan mot någon
• fokuserar på den andra personens fel och brister
• fokuserar på dina egna fel och brister
• drar slutsatser om din egen eller andras karaktär utifrån känslan
• dikterar hur du, andra eller världen borde vara
• anklagar dig själv eller någon annan
• försöker göra dig av med känslan
• avfärdar eller nedvärderar dig själv
• analyserar känslans komponenter
• förklarar för dig själv varför du inte kan känna på känslan
• förväntar dig ett visst resultat inom en viss tid
• vill att känslan ska gå över
• försöker skapa en strategi för framtiden utifrån den aktuella situationen
• inte kan hitta känslan i kroppen
En del av de här punkterna kan som sagt kännas självklara, men förmodligen inte alla — särskilt inte när vi befinner oss mitt i flödet. Många tror till exempel att det är samma sak att uttrycka en känsla som att uppleva den, och eftersom de också tror att det är en känsla de uttrycker när de argumenterar för sin sak ”upplever” de alltså känslan genom att läsa lusen av sin grälpartner. Att uttrycka känslor kan vara till stor hjälp i den här processen, och särskilt om det är svårt för dig rekommenderar jag att du börjar göra det (under trygga former för dig själv eller tillsammans med en terapeut, på en kurs eller liknande) — men bara om det handlar om ett medvetet uttryck som enbart syftar till att öka medvetenheten kring känslan. Om du uttrycker känslan för att förändra antingen känslan eller någon annan person eller omständighet kommer det inte att hjälpa dig.

Vilken känslornas funktion än är sätts den ur spel
om vi inte känner dem — tillåter och upplever
deras fysiska förnimmelser utan analyser,
värderingar eller motstånd.
Alla punkterna ovan är i själva verket ett försvar mot känslan — det vill säga raka motsatsen till att uppleva den. Att analysera känslans komponenter, till exempel, är att betrakta den utifrån men inte kunna släppa kontrollen och sin önskan om att kunna styra förloppet och förutsäga vad som ska hända. Och när vi inte kan hitta känslan i kroppen, eller om vi upplever att den fysiska förnimmelsen försvinner när vi fokuserar på den, är det ett tecken på att det vi ”känner” inte alls är en känsla utan en tanke — låt vara en aldrig så destruktiv och plågsam tanke. Vi är så insnärjda i vårt intellektuella perspektiv att känslornas enkelhet ofta går oss förbi, och några minuters djupa andetag och avslappning är ofta närmaste vägen till det som pågår i vårt inre.

De punkter i listan som rör dig själv — när du avfärdar eller nedvärderar dig själv eller fokuserar på dina egna fel och brister — är värda att nämnas särskilt, för även de är (till mångas förvåning) lika icke-konstruktiva som de övriga punkterna, bara (oftast) ännu mer plågsamma. Det är som om vi trodde att vi kunde kompensera för tillkortakommanden genom att nedvärdera eller förakta oss själva. När vi gör det väcker det dessutom ofta starka känslor, vilket gör att det känns som om vi upplever de känslor som situationen väcker. Men i själva verket är det de känslor som vår egen självkritik väcker som vi upplever, inte känslorna för det som hänt — och det leder ingenstans. Om du ofta hamnar i ett destruktivt tankemönster när du
försöker tillåta och uppleva dina känslor, be en terapeut eller insiktsfull vän om hjälp att se vad det är för känslor under din självkritik som du är rädd för att uppleva.

Det är ingen enkel sak, detta att verkligen uppleva, känna och bejaka mig själv och mina känslor.
När jag lever i nuet, tar en sak i taget, är ödmjuk och enkel glimtar närheten till.
Att vara nära mig själv ger mod att närma mig andra...

väntar på värme...

lite gräslök lämnade tupparna...

penséer så fina...

Nu blommar vitsipporna för fullt i slänterna, Tomas Tranströmer har fyllt åttio år, jag och maken arbetar oförtrutet vidare med veden och hönsen och trädgården.

Idag har jag provat nya provisoriska hönsgården. Igår åt tupparna upp all gräslök i ena krukan, då fick jag NOG, gjorde tillfällig provisorisk hönsgård där jag vill att hönsen ska sprätta och picka...
De stannade kvar NÄSTAN hela dagen...

När jag kom ut efter lunchuppehåll hade de fått NOG,
några tuppar tog sig ur hägnet och sprang vilset, kacklande omkring på gården.
Jag gödslade ur hönshuset, städade fint, strödde nytt spån och körde grästovor till permanenta hönsgården.
Belåtet följde alla höns och tuppar med dit in och spankulerade resten av dagen på jordhögen...

Skinn på näsan....

Funderar över hur lika men ändå olika vi människor är. Grundbehoven ser likadana ut för oss alla: mat,kläder, husrum, kärlek, sysselsättning. Somliga av oss är nöjda och belåtna med detta. Andra vill ha något mer, något annat, ibland utan att riktigt klart veta vad detta "mer" är.... När vi så blir "sökare" är det lätt att hamna i blåsväder, att gå vilse, att inte kunna hitta hem igen, hem i oss själva... När fotfästet ruckats, vi inte vet vilket ben vi ska stå på , vem vi faktiskt är, vad vi vill, vad som är viktigt och kärt; ja då är det lätt att hamna på helt fel ställe. För att hitta tillbaks, för att finna den jag en gång var ämnad att bli kan det behövas långsiktigt, ödmjukt, varsamt arbete. Det lilla sårbara sköra som finns i oss allihop är så vackert och kan alltid ställas på tillväxt om det får lite näring och god jord... En del skinn på näsan är inte helt fel att få med sig också....

brasseri

När våren äntligen är här, sädesärlan har kommit, vitsippor och blåsippor i backarna står och brasorna brinner med kraft och löfte om värme och sol, då vill jag mest vara utomhus, njuta av friskluft, påta i trädgård, vandra i skogen,syssla med gårdspyssel. Vara nära, närvarande, i nuet, just där jag är, mitt i varandet och ögonblicket.....

Vissa dagar är mer innehållsrika än andra. Både när det gäller tankar (reflektioner), känslor (inombords) och handling ( utombords). Vissa dagar tar jag mer hand om mig själv, andra mindre. Vissa dagar tycker jag mer om mig själv, andra mindre. Vissa dagar vill jag umgås med människor andra inte. Ingen dag är den andra lik. TACK för det! Good enough... Tacksamhet... En sak i taget... Ta det lugnt.. Livet är spännande!

tulipanaros

Så vackra blommor jag fick till brasfesten! Idag när regnet skurar utanför fönstret njuter jag av blomprakten i kök och stuga.

I förrgår såg jag sädesärlan.

Dagens mantra: Jag tar emot det som erbjuds; i varje ögonblick

vårfest

Brasfesten i Furet igår blev härlig. Tjugo personer spelade, sjöng och försökte elda upp brasan ute på åkern.

Jag lärde mig en ny sång och njöt av allt från När som ljusen ska tändas därhemma till Sången om Hajarna.

Gamla och unga, fioler och spotify, vårsoppa med bröd, brasa inne och ute. Gör mig glad!

vårstädning

I dagarna två städar jag och maken. Huset börjar dofta såpa och återigen går det att se ut genom fönstren.. Fönstrena får ljusa, rena gardiner, mattor och plädar är nytvättade. Gården är lervälling och fåglarna kvittrar på morgnarna så det känns i hela kroppen... När sista moppdraget är gjort idag åker jag till stan och handlar påskliljor och penséer!