Skinn på näsan....

Funderar över hur lika men ändå olika vi människor är. Grundbehoven ser likadana ut för oss alla: mat,kläder, husrum, kärlek, sysselsättning. Somliga av oss är nöjda och belåtna med detta. Andra vill ha något mer, något annat, ibland utan att riktigt klart veta vad detta "mer" är.... När vi så blir "sökare" är det lätt att hamna i blåsväder, att gå vilse, att inte kunna hitta hem igen, hem i oss själva... När fotfästet ruckats, vi inte vet vilket ben vi ska stå på , vem vi faktiskt är, vad vi vill, vad som är viktigt och kärt; ja då är det lätt att hamna på helt fel ställe. För att hitta tillbaks, för att finna den jag en gång var ämnad att bli kan det behövas långsiktigt, ödmjukt, varsamt arbete. Det lilla sårbara sköra som finns i oss allihop är så vackert och kan alltid ställas på tillväxt om det får lite näring och god jord... En del skinn på näsan är inte helt fel att få med sig också....