I min blåa emaljerade järngryta puttrar just nu årets första långkålsportioner.
När jag var barn puttrade långkål och andra "långkok" i min mammas röda emaljerade järngryta.
Hon fick den i gåva av sina föräldrar när hon skulle "sätta bo" tillsammans med min pappa.
Den röda grytan stod sedan på spisen så gott som varje dag.
Mina föräldrar fick ett långt liv tillsammans.
De gifte sig nyårsafton 1949. Min pappa lämnade jordelivet trettondagsafton 2002.
Ett par dagar innan hade han och mamma ätit långkål tillagad i grytan.
När mamma ett par dagar efter använde grytan sprack den.
Nu använder hon den som blomkruka.
Min blåa järngryta fick jag i gåva av mina föräldrar när jag var i tjugoårsåldern.
Den har ofta under dessa snart fyrtio år stått på spisen, och försett oss med t.ex långkål till julen.
Vid min vedkamin i köket står en rostig järngryta som jag köpt på loppis.
Den gör nu tjänst som blomkruka, men om jag haft en fungerande vedspis kunde den fortfarande använts till matlagning.
Ibland tänker jag att grytan kunde varit min mormors.
Hon och min morfar gifte sig 1926.
Kanske fick hon då en sån här som gåva av sina föräldrar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar