Svunna tider

Hemma hos min mamma idag kom vi att prata om minnen från förr.
Vi trevade efter minnesbilder från arbetet på gården där jag vuxit upp och förundrades över hur livet och världen förändrats under de drygt femtio år som gått sedan jag föddes.
Jag har ett mycket klart minne av hur jag står vid kanten av en stor åker där Pappa kör omkring med traktor och självbindare, ett redskap som både tog av säden och band ihop den till s.k. neker. Dessa "kärvar" eller neker gick sen han och Mamma och samlade ihop till skylar eller travar som fick stå och torka ett par dagar innan de samlades ihop och transporterades hem till ladan på gården.
Jag ser också hur kaffekorgen står där vid ett hörn av åkern, tillsammans med en filt som vi barn skulle sitta på för att de skulle veta var vi var, så ingen kom i vägen för traktorn... Jag tror vi mest lekte kurragömme i skylarna....
Jag minns också när det stora tröskverket kom hem till gården om hösten. Stora starka karlar som bar 100-kilossäckar med säd upp på magasinet, stort brummande maskineri i ladan, som spydde ut agnar i en stor hög, som sen skottades upp och kastades ut... Halmen i fina balar som stackades i ladan...
Vi barn satt uppflugna på nån bjälke i ladan och bara SÅG...
Mamma jagade livet ur sig i köket för att serva karlarna med mat och dricka förstås, pilsner skulle det vara...