Bäcken rinner tillrande, porlande
in under isen
upp över snötäckta stenar
talgoxen kvillrar; våren! våren!
Kvällningen smyger
bäcken stillnar
väntar och samlar
in bland mörka,raka stammar
mörkret som kallar
natten sig sänker
Norrskenet flammar över natthimlen
liten på jorden
stjärnorna gnistrar.
Månskenet flödar
alltet vilar och väntar
vattenytan på tjärnen
så blank och stilla
himlarna stillnar
Gryningen siktas
i mörkret en ljusning
skirt och försiktigt.
När solstrålar vaknar och väcker
jorden och livet
flödar ljuset över vidderna.
Så vackert och poetiskt du skriver ! Får härliga vårkänslor när jag läser dina rader !
SvaraRadera