aktuellt

söndag 17 januari 2010

Min morfar


Om min morfar hade levt idag skulle han ha fyllt 120 år just idag. Undrar just vad han skulle ha tyckt om människorna och världen som det ser ut nu.
Jordbävning i Haiti med människor som far illa trots ett massivt biståndsarbete. Hjälpen når inte fram! Chockerande, otroligt, oacceptabelt och jag saknar egentligen ord. Här kan vi som har det lugnt och tryggt i så motto att vi har mat, husrum och kläder, ja mer än vi behöver, sitta och försöka hjälpa dessa arma människor som är skadade, hemlösa och saknar mat och vatten. Men hur mycket vi än skickar i fråga om materiell hjälp, så hjälper ju inte det om den inte når fram!
Vanmakt! Blir känslan när man vill allt väl, men inte förmår av olika skäl.

Min store morfar, jag minns honom som stor och inte särskilt mångordig, skulle förmodligen inte sagt så mycket utan mest rynkat pannan och suckat lite, sen skulle han tagit upp snusdosan ur sin västficka, lagt in en prilla, stoppat tillbaks dosan och torkat av tumme och pekfinger på den stora snusnäsduk han alltid hade i byxfickan, Därefter hade han tagit upp fickuret som han hade i andra västfickan, den var fästad vid en knapp i västen med en ganska lång kedja, putsat lite på den med skjortärmen, knackat på den med ena knogen och sen sagt att : ”Nu e de nock dags för ättermeddaskaffe”.
Kaffet drack han alltid på fat, med en socker bit mellan framtänderna. Sörplade lite grand och svalde med en ljudlig klunk. Min mormor serverade kokkaffe, som stod på spisen och liksom fylldes på ett par gånger varje dag. Hon kokte alltså kaffet på både gammal sump och nytt kaffe, åtminstone till eftermiddagskaffet. Köksklockan tickade, inte så många ord byttes. När kaffet var urdrucket gick morfar ut och ”sysslade”, det innebar att han tog hand om hönsen och grisarna.
Efter kvällsmaten läste han en stund i en bok eller tidning. Det fanns tidningen Kvällsposten och ”Det Bästa”. Böcker som erbjöd ett urval klassiska historier i vackert inbundna volymer. När han läste satt han ofta i gungstolen.
Han hade en mjuk famn och ett stort knä att sitta och vila i.

3 kommentarer:

  1. åh, så kul att få läsa om dessa människor och hur det var "förr i tiden".:)

    SvaraRadera
  2. Du har verkligen lyckats fånga och återge den stämning som rådde hemma hos Mormor och Morfar ! Precis så, som jag också minns, det kommer tillbaks så tydligt när du berättar. Minns än idag hur gott jag tyckte det luktade av Morfars snus :-)

    SvaraRadera
  3. Vad det låter härligt! Texten utstålar trygghet och värme :)

    SvaraRadera