Molly

Våran hund heter Molly.

Hennes mamma hette Freja, hon var gårdshund i mitt föräldrahem hos min bror och hans fru. För tretton år sedan lyckades grannhunden av ganska okänd härkomst para sig med henne ( han hade försökt många gånger... ).

Hon fick sex fina valpar som jag och min familj fick lov att gosa och snosa på ända från det de kom till världen tills de skulle skiljas från sin mamma.

Jag och Sven hade ibland pratat om att skaffa hund, men barnen var små, vi arbetade mycket.

Både jag och Sven hade haft hund i våra tidigare äktenskap och visste att det är mycket gott men också att mycket tid behövs.

1997 var våra barn lite större, både de och vi blev förälskade ( förstås) i de små valparna. Alldeles speciell blev lilla Molly.

Hon fick sitt hem hos oss och hennes bror Grim sitt hem hos min syster.

Under tretton år har hon varit en familjemedlem hos oss. Busig och piggelin som valp. Trygg och varm som vuxen hund. Det senaste året gammal och trött. Krämporna har byggts på.

För ca en månad sen upptäckte vi att hennes ena öga inte var okej.

Det visade sig att hon har ett hål på hornhinnan.

Droppar, droppar, antibiotika, uppsytt tredje ögonlock...

Igår insåg vi att såret inte kommer att läka...

Ett tungt, sorgligt beslut behövde fattas.

Vi har haft så mycket gott tillsammans med henne och nu är det så tydligt att hon vill vandra vidare till hundhimlen, de sälla jaktmarkerna.

Hon och Grim kommer att mötas där, springa omkring och busa, meja ner några trädgårdsbuskar, bita sönder skor och kläder som finns tillgängliga, vara slädhundar, dra människor på skidor, springa i glädje jämns med scootern och alltid tävla om vem som kommer först! Jaga harar och fåglar, sorkar och katter....

Sorg...

Kärlek...

Saknad...

Glädje över det som varit...