advent

Idag är det några minusgrader, gråmulet, snö som "fyger" och isiga vindar från öster.
Första advent känns alltid speciell.
November är uthärdad.
December med ljus, värme, pyssel och gemenskap ligger framför oss.

Utrustad med mössa, HellyHansenvantar, tjocka strumpor, långkalsingar och bästa bryggarfracken pulsar jag ut i skogen. ( ja, det är faktiskt så mycket snö i min skog så jag inte ljuger om jag använder ordet pulsa)
Sekatören i fickan och pyssel i blick.
Återvänder till Furet med granris, lummer och blåbärskvistar.
I trädgården norpar jag lite blå-enskvistar.
Korgen på verandan har fräschats upp, kryddväxterna vid knuten har fått lite granrisskydd, diverse hinkar, bunkar och ljusstakar har piffats upp i köket.
Så sitter jag med kaffekoppen, beskådar nöjda småfåglar i trädgården.
Omgiven av kärlek.
Här är gudagott att vara.

Dagens mantra blir: Lita på kärleken

Inte mod

Här hoppas jag att ni kan se HasseåTages härliga modiga Inte mod som jag försökte få med i förra inlägget.

Vad är mod?
Vad är mod bra för?
Hur kan vi bli mer modiga?
Behöver vi vara mer modiga?

Stöd

Jag är fortfarande inte kry och vilar mycket under varma filtar och dricker mycket gott thé, både vitt och rött och grönt. Både med kryddor och helt utan.

Att stanna upp i livskarusellen på det här sättet jag gjort de senaste dagarna innebär för mig stunder av välbehövlig kontemplation och reflektion.

Jag tänker att mina livsmönster och mitt livspussel har fört mig precis dit där jag är idag. Om jag ändrar på någon liten pusselbit i detta stora pussel så kan det innebära att jag faktiskt tvingas pussla om allt från början!
O hemska tanke!!!! Eller inte?
Fundera på detta en liten stund gott folk....

Dagens mantra blir: Vi behöver varandra

sjuk

Redan igår kröp håglöshet och frusenhet över mig.

Under några dagar har jag tänkt över logistik och praktik i mitt liv. Lite för mycket av det mesta skulle man kanske kunna uttrycka det.

När jag så bestämmer mig för att plocka bort en del som faktiskt inte rimligtvis får plats och att acceptera att jag inte hinner och mäktar med allt jag vill göra inträffar detta att kroppen säger: Nu behöver du vila; du är sjuk!

Alltså blev jag tvungen att ställa in planerade aktiviteter idag....

Idag har jag legat i sängen, frusit, huttrat, vilat, sovit, blivit ompysslad, druckit massor av te och haft förmånen att i den mån jag orkat sitta och prata med sonen i köket.

Dagens mantra blir: Vi får alltid det vi behöver när vi behöver det....

Så här blev klänningen från Garderobsbutiken på mig.

Utbildningshelgen i Mönsterås har som vanligt varit givande och omtumlande.
Vi har fördjupat oss ytterligare i symboldrama och naturligtvis målat en hel del.

Ni som blir nyfikna på att veta mera om den utbildning jag går
(en ny omgång startar i januari nästa år) kan gå in och läsa mer på : http://www.symbolonterranova.se

Om mig och min verksamhet där jag bl.a använder mig av symbolterapeutiska arbetsmetoder läser ni på: http://www.edding.nu

Bilen som inte ville mer...

När jag igår var på väg in till stan för att gå på yogapass kände jag hur värmen i bilen inte längre fanns där!
Eftersom bilen är, för mig, med mina mått mätt, ny, tänkte jag först att jag gjort något fel när jag ställde in värmereglagen.
Men icke!
Maken, som är fordonsansvarig i våran firma, hade som tur var jouren denna kväll och gjorde en utryckning som resulterade i att jag kan använda bilen över helgen.
TACK!
Jag blir glad över detta eftersom jag idag ska resa tvärsöver landet till östkusten för att förkovra mig.
Jag och några fler damer delar en enkel stuga i Patamalmstrakten. Sen utbildar vi oss under en intensiv helg på Symbolon Terranova utanför Mönsterås.


Jag fick tips av en av mina döttrar om en vintagebutik på nätet. Så kul!
http://garderobsbutiken.se/index.php
Kunde inte avhålla mig från en beställning. Jag ska stå på scen på Qnivs afterwork på onsdag och hoppas klänningen hinner komma fram innan dess...

Dagens mantra är:
glädje och sorg behöver varandra...

Sätt dina egna vackra fotspår i snön

Varje människoliv sätter sina egna fotspår i snön.

Ingen annan kan gå exakt där du gått, ingen annan kan göra exakt de fotspår du gör.
Jag lever inget vanligt liv,
Jag har ingen vanlig familj,
Jag arbetar inte vanligt,
Jag älskar inte vanligt.
Jag är varken vanlig eller ovanlig,
Jag är Jag.

Idag vill jag pröva att ta vara på ögonblicken och de möjligheter som varje ögonblick kan ge.
Idag vill jag ge mig själv och andra friheten att vara allt som vi kan vara utan att jämföra oss med någon eller något annat.

Lycka?

Vad är lycka?
Funderingar kring detta sysselsätter oss allesammans med mer eller mindre jämna mellanrum.

För mig infinner sig lyckokänsla när jag är ute i skogen och känner vinden mot kinden, dofter i näsan , ljusvyer i blick och fågelbrus och trädsus i öronen.
Den kan också skymta när jag sitter med stickningen mjuk och följsam i nävarna,när jag står och stryker mina kökshanddukar, eller i trädgårdslandet med mylla i näsborrar och jord på stövlarna.
Lyckokänsla kikar fram runt hörnet när familjen sitter vid köksbordet och fnissar, frustar och myser.

Just när jag inte önskat den, just när jag inte tänkt den, just när jag inte tvingat den, just när jag bara är....

Dagen idag

Tapeterna i köksfarstun sitter äntligen på plats!
Idag har maken och jag bestämt att vi behöver byta ut golvmattan också.
Sagt och gjort, en tur in till Varberg. Hem med kataloger och så är det beslutat.
Hoppas att vi får lite hjälp att lägga in den. Framförallt behöver jag hjälp med tillskärningen.
Jag åkte också till en trävarufirma för att höra om det finns något material, skivor, som jag kan använda till staffli när jag har mina "Kravlöst målande" -grupper.
Jag vill ha det så enkelt som möjligt, och skivorna ska helst inte väga för mycket. jag tänker att jag ( och stafflierna) ska kunna vara flyttbar med mina kurser.
Den här förmiddagen gav ingen lösning på dilemmat, men skam den som ger sig.
Inte jag i varje fall!
Lilla mamma i Humlebo fick också ett besök. Hon behövde hjälp med ett ärende.

Temat (mantrat) för dagen har varit entusiasm och glädje.
Först tänkte jag att det inte skulle vara möjligt idag, men ju mer jag tänkte orden desto mer entusiasm och glädje smög sig in i mitt sinne.
Entusiasm över delprojekten i det stora " Gården Furet"-projektet,
glädje över min familj och "min plats på jorden",
Entusiasm över att vara kapabel till ganska mycket; Ibland lite som Lotta på Bråkmakargatan: Jag kan det mesta utom att åka slalom och vissla. ( Fast vissla kan jag faktiskt ibland och litegrand...)
Entusiasm och glädje och förväntan inför förestående utbildningshelg i Mönsterås.
Glädje över att jag får vara med om så mycket nya och lärorika upplevelser just nu.

kärlek

När smärtan tar över, blir plågsam och elände,
vänder jag kärlek och hopp in i degeln
kärlek som växer, läker och helar,
smälter plågan, förintar den så.

Gården Furet

Planerna för Gården Furet tar mer och mer form.
Vi hade igår besök av mannen som ska rita utbygget. Vi fick en hel del att fundera över.

Jag tapetserar nu köksfarstun ivrigt påhejad av maken.
Målningen med lackfärg och proffspensel ger resultat, men jag skulle önska att jag hade fler målargener i blodet!
Täääänk att måla dörr och lister utan ränder! Äntligen-hemmagänget hade säkert gråtit målartårar över resultatet jag åstadkommer.
Nåväl, jag slutar kritisera i samma sekund jag börjar. Good enough!
Nu har således tapetseringen inletts. för första gången i mitt liv tapetserar jag med tapeter som kräver mönsterpassning.
Orden kul, snyggt och tålamodskrävande skulle jag nog sammanfatta detta projekt med...
Vi börjar fundera över inredningen, gillar att blanda gammalt och nytt. IKEAS spegelskåp SKÄR lockar bl.a.


Idag ska jag låta följande citat följa med mig i tankarna:

Smärtan är oundviklig. Att plågas är frivilligt.
Kathleen Casey Theisen

Kafferepet

Kafferepet i Falkenberg blev en fantastisk upplevelse.
Tre kvinnor delade med sig av sina "gåvor" och bjöd frikostigt på kärlek och energi. Meditationer, visor och texter bildade en tråd som långsamt och målmedvetet vävdes ihop till en fantastiskt ljusbringande och glädjefylld upplevelse för oss som var där. Vi berördes och delade med oss av skratt och glädje.
Modiga kvinnor som stiger fram såna som de är med styrkor och svagheter inspirerar och fyller oss andra med mod som ger ytterligare ringar på vattnet.

I bilen på väg hem föddes en hel del idéer och för egen del insåg jag att det var alldeles för längesedan som jag skrattade så hjärtligt som jag gjorde i eftermiddags.
Vid den goda middagen ikväll med levande ljus och värme, enades mannen och jag om att vi tillsammans ska se till att skrattet och glädjen ska få plats lite oftare i vår vardag.
Så än en gång TACK till Bodil, Lotta och Susanne!
Jag hoppas på många fler kafferep tillsammans med er.