semestertider

Årets odlingar ; rödbetor och kålrabbi är nya för i år.
Succé!

Ringblommor i fin olivolja blir vacker och smaklig gåbortspresent.



Kära och välkomna gäster förgyller dagarna.




Ullen jag fick av syster min tvättas, kardas och spinnes.







Jordgubbsfunderingar

Häromdagen när jag åkte för att plocka jordgubbar for jag förbi kyrkogården i Morup.
Här vilar mina anmödrar; min mormor Emmy Augusta född 1905, min mormors mor Josefina Augusta född 1871, min mormors mormor Sophia Andersdotter född 1844.
Kanske också min mormors mormors mor Inger Christina Bengtsdotter född 1804 och min mormors mormors mormor Ingeborg Bengtsdotter född 1770.
Tack vare att min äldsta dotter gjorde sitt projektarbete på gymnasiet om sina anmödrar, släktforskning på mödernet, har jag fått namnen på dessa kvinnor som är mina anmödrar.
Alla föddes i Morups församling, någon av dem har tillfälligtvis flyttat till någon grannförsamling, men alla har också avslutat sina liv på denna plats på jorden.

Jag stannade till en stund, lät deras röster kännas, for sedan vidare för att möta två av mina döttrar i jordgubbsåkern.
Denna åker ligger på marker som tillhört Huvhults gård i Morup.
En av de stora gårdar i trakten som bara för 100 år sedan hyste ett myllrande folkliv. Drängar och pigor, statare och torpare, hästkarlar och ladugårdsförmän, daglönare i höskörd och potatisskördar...
På dessa gårdar arbetade både min fars och min mors föräldrar och förfäder och anmödrar.

Mina rötter finns här; i den halländska myllan, hos flitiga, uppfinningsrika levnadskonstnärer. Kvinnor som älskat och sörjt, arbetat och strävat. Stolta över sina barn och sina män. Glada över fina stunder, sorgsna över död och fattigdom.
Deras styrka, deras tillit, deras glädje, deras kärlek, deras drivkraft, deras kreativitet har jag med mig i mitt liv.
Min mormors spinnrock finns hos en av mina mostrar. Häromveckan åkte jag och min mamma för att hälsa på moster och spinnrocken.

Här står den i solen på min mosters veranda. Visst är den vacker?

mirakel

Sitter och lyssnar till radions sommarpratare för dagen, David Hellenius.

Är glad över fina program där människor reflekterar och öppet beskriver livets glädjeämnen, sorger, svårigheter och lättsamheter.

Ett av de livets mirakel som en del av oss fått uppleva är när våra barn kommit till världen.
Ögonblicket när oro och ängslan över det lilla sköra livet byts till förundran, glädje och jubel över lilla, starka, ljuvliga livet...

Vi som vuxit upp bland små och stora djur vet hur skör en livstråd kan vara. Men också hur stark en livsvilja kan vara.
Mirakel!

För övrigt denna dag, den "äkta" midsommardagen, Johannes Döparens dag, regnar det i Furet.
Jag skriver brev som jag tänker skicka i kuvert med frimärken på, alltså med gammeldags postverket.
Ordnar bland papper och räkningar som svämmar över skrivbordet.
Läser lite i böcker som jag lagt lite här och där i huset.

Gässen är inte tillräckligt fjäderbeklädda för att kunna vara ute i regnet, så jag går ut alltemellanåt under dagen och repar maskrosblad och annat grönt de tycker om att äta.

Mysterium

Ett mysterium större än Bockstensmannens identitet och vandringsmål har inträffat här i Furet.
Idag
eller inatt

Jag gick som vanligt till hönshuset i arla morgonstunden.
Innanför dörren i en särskild avbalkning bor gåsungarna. Som är tre.
SKA VARA tre...
Där fanns i morse endast två.

Ihärdigt sökande startade. Spår fanns. Utvält havrebytta t.ex.
Där slutade spåren.
Intet spår efter HUR eller VAR gåsungen tagit sig från avbalkningen.

Logiska funderingar vidtog.
Gåsungen återfanns, hade mött sitt öde i kylan och natten och vätan ute i hönsgården.
SORG...

Men sedan: HUR i fridens dar har den lille tagit sig:
1. ut ur avbalkningen ( i och för sig kanske inte alldeles omöjligt om något skrämt upp gässlingarna)
2. IN i hönsavdelningen ( detta är det största mysteriet; i mina ögon alldeles omöjligt, finns inga hål, eller glipor för en gåsunge att ta sig igenom, möjligen för en liten musunge...)

???????????????

Har nu sett över avbalkning för gässen, tänker att vi ska stänga in hönsen i hönshuset för natten.

Att smådjur inte klarar sig till vuxen ålder är en realitet för mig, men detta mysterium kommer att sysselsätta min hjärna ett tag framöver.

sommarmorgon

Dessa tidiga morgnar i juni som är alldeles bedårande....
Inte kan man sova då?
Efter snabb och intensiv morgonyoga beger jag mig ut till mitt hönshus. På vägen passar jag på att ge katterna mat. De har sin matskål i vedboden, detta uppskattas också av kråkorna.

I redena ligger ruvhönorna fortfarande på rad.
I går lyfte vi ner ytterligare en vars ägg börjat kläckas. Det fanns två färdiga små dunbollar.
Varje morgon lyfter jag på de ruvande hönorna för att inspektera tillståndet och antalet ägg.
Just i dag fanns det en liten ljusgul dunboll under en av hönorna!
Nu finns det sammanlagt  tio kycklingar!
Jag känner mig alldeles uppfylld av glädje och tacksamhet!
Lite smolk i glädjebägaren finnes dock: Den stilige, undersköne Tuppen Tornado är sjuk och krasslig.
Kammen hänger, fjäderdräkten är grådaskig och sjaskig, hela tuppen hänger och ser eländig ut.
Svårt att göra något för sjuka fjäderfän. Återstår att vänta och se; hoppas på att han återhämtar sig...

Denna dag mitt in den härliga månaden juni tänker jag ägna åt ogräsrensning i trädgårdslandet, fortsatt fjäderfäpyssel, samt packning och förberedelse inför efterlängtad tur till Visingsö där jag skall återse mina kurskamrater från symbolterapeututbildningen.
Ser fram emot träffen; berikande, inspirerande, välgörande möten med härliga människor!

Tidigt

Tidig morgon i juni.

Finns det egentligen någon tid som överträffar detta?
Minns barndomens dofter, ljud och synintryck...
Kor som hämtades in för mjölkning,
Insmugglade kattungar som snabbt och tidigt ( läs 5.00 ) behövde ut ur barnrummen innan de upptäcktes av de vuxna.
Doften av havrevälling från köket; frukost serverades halv åtta.


Idag, inte SÅ tidigt om morgonen, men dofter och ljud och ljuset är detsamma.
Pysslar och sysslar med djur och växter en stund före frukost.
De fyra nya små kycklingarna vågar sig utanför boet, kilar omkring, piper i skräckblandad förtjusning, medan hönsmamman skrockar belåtet runt dem.
Väven över grönsakerna får flytta in i mörkret, odlingen får tillräcklig värme ändå.
 
Cykeln är klar för avfärd mot Vätterns östra strand, även så är snart jag.
Hämtar kära svägerskan, helgen blir härlig kombination av utmaning, ansträngning, samvaro och vila.

Rapport från ett hönshus

En film om veckogamla kycklingar.
Deras matte är alldeles alltererader; ägnar större delen av dagarna i hönshuset numera....