November lägger sig över Furet och omgivningarna. Stillhet ännu; storm väntas.

Efter rehabaktivitet på sjukhuset i Varberg sätter jag mig en stund i den vackra sjukhuskyrkan och betraktar bilden.

Tänker att vi alla är så lika. Liknande behov, rädslor, funderingar. Det som är viktigt är så enkelt egentligen.

Ryter i.

Utdrag från min facebooksida:


Nu vill jag ryta till! Jag blir arg och matt över hur sjukvården missar att informera, inte tar oss patienter på allvar, behandlar oss som ärenden, en nummerlapp, en röntgenbild, ett recept. Vi fogar oss, anpassar oss och förlitar oss på att allting görs med de bästa intentioner trots effektiviseringskrav med konsekvenser på det personliga planer för oss patienter. 
Idag tog jag mig till vårdcentralen för att ta prover. Krävdes lite planering och trixande för att det skulle funka i min almanacka.
Får frågan när jag sitter i provtagningsstolen om jag tagit mina mediciner. Javisst har jag det. 
-Då kan vi tyvärr inte ta några prover idag, säger sköterskan.
Under dessa fyra år jag ätit medicinen har aldrig någon frågat mig eller informerat om att jag inte ska ta medicinen den dag jag tar prover.
Jag blir förstås arg.
Berättar för sköterskan som det är och att det inte är första gången under de senaste ettochetthalvt årens valsande runt med sjukvården, som något missas, som får konsekvenser för mig som människa.
Hon säger gång på gång att detta är rutinerna, att hon inte kan göra ngt åt det.
Jag säger vänligt att hon får vara snäll att låta bli att säga detta igen, jag har förstått men behöver tänka om och ta reda på hur jag kan göra nu. Vi enas om en ny tid på to em.
Detta innebär för mig att ännu en dag denna vecka blir fulltecknad av så kallade måsten. Jag är sjukskriven på heltid, behöver vara noga med att hinna och orka såna måsten. Att ge mig pauser; lustfyllda, stilla, vackra stunder.
Känner att trycket lättat ngt nu när jag fått ryta lite! 😈

Tillbakablick

För ett år sedan idag var jag nyss hemkommen efter operationen och 14 dagars sjukhusvistelse. Glad över att tumören avlägsnats med god marginal, nöjd med att kunna halvligga i min soffa, rädd för hur läkeprocessen skulle bli. Minns att jag mest bara njöt av att vara hemma igen. Ganska avstängd på känslor och tankar, mycket smärta.

Fredagsmys

Njuter nu fredagsron i Furet. I går hörde en kär vän av sig och i den berg-och dalbana av känslor jag lever med just nu blev hennes sms som en lykta att navigera mot. 
Hos frissan idag fick jag med mig ny frisyr, ny färg och flera goa skratt. En och annan klokskap slank med och gav mig idéer att ta med till jobbet när jag börjar så småningom. Gäller bara att komma ihåg dem... Känner mig så glad att idéerna börjar återkomma, mindre glad över att minnet sviker mig så ofta.

urklipp från min Facebook-sida:

Onsdag 14 oktober 2015

Efter en längre tids sjukdom börjar jag nu långsamt återvända till vardagen och frisklivet. Jag har gått igenom en stor operation med efterföljande komplikationer och sedan cytostatikabehandling. 
När jag nu vänder mig mera utåt och är i en rehabiliteringsprocess tänker jag att jag vill dela med mig av mina utmaningar och glädjor.
Efter en dag med många aktiviteter och möten igår med många känslor; både glädje, sorg och frustration gick jag en promenad runt sjön igår kväll.
Där simmade i det klara, stilla vattnet en svanfamilj med ett föräldrapar och fyra ståtliga ungsvanar.
En härlig avslutning på en innehållsrik dag.
Dagen idag startades med meditation i arla morgonstunden.
Med en lugn och stillsam dag framför mig önskar jag er alla en fin dag!

Torsdag 15 oktober 2015

Stjärnklar morgon. Låter kalla, frostiga luften bita mig lite i näsan. Tänder ljus och ger mig en stund i stillhet. Låter sedan min inre sol lysa och värma mig. ☀ 
Efter frukost blir det besök hos sjukgymnasten. Troligen får jag nytt program eftersom jag känner mig starkare nu. 
Eftermiddagen innehåller ett besök hos akupressören. Hon mjukar upp stumma muskler och retar nerver som glömt sina uppgifter. 😉

Att blogga med mobilen

Utan internetuppkoppling i Furet blir vi lite vid sidan om. Idag har jag varit hos mamma och ordnat instagramkonto åt henne. Passar på att prova om det fungerar att återuppliva bloggen via mobilen. Medan jag är inloggad på hennes internetuppkoppling...

Färgning

I det fantastiska vädret idag plockade jag björklöv.

Färgade så mitt tvåtrådiga alpackagarn, ena härvan fick ett efterbad med järnvitriol och blev vackert mossgrönt.
Lilla provhärvan till höger är ett tvåtrådigt garn, brunt i original, av ull från Klövsjöfåret Brumma. Det blev mörkt, djupgrönt. Härlig färg!

Vårbestyr

 Några gånger varje år flyttar vi ut all inredning från hönshuset och tvättar rent alltsammans.

Medan en av oss tvättar värpreden och sittpinnar, oftast maken, och den andra av oss, oftast jag, skyfflar ut gödsel, spankulerar tuppar och hönor omkring och väntar.

Gödseln blir utmärkt till grönsaksodlingen.

Ännu väntar jorden på att vändas och brukas.

Någon har den senaste veckan skördat all min persilja. Sniglar eller rådjur eller harar?

 

När all inredning är på plats, rent strö är utlagt och ny fin halm på plats i redena inspekterar de värpivriga hönorna resultatet.

 

Jovars, efter en stund hoppar de in i redena och kacklar förnöjt.

 

Maken och jag plockar in äggen och gör oss några kvällspannkakor.



 

 

 

 

 

 

 

 

2014 inleder jag med att dela med mig av en härlig bild jag hittat i en av de inspirerande och lärorika grupper jag är med i på Facebook.

 

 

 

Dagar som går

 

 

 

Dagarna går fort nu.

Försöker hålla balansen i tillvaron som återigen består av heltids lönearbete.

Allldeles väldigt inspirerande, utvecklande och utmanande visserligen, men dygnet innehåller fortfarande lika många timmar som alltid.

 

Ser till att hitta stunder för yoga, naturen och Lille Frank som är sötare än sötast, finare än finast, mjukare än mjukast, goare än goast.

 

Hösten som smyger in om nätterna ger klarhet och kyla. Tänker att jag ska leva en dag i taget och göra det viktigaste först varje dag.

 

 

 

Här kommer mera bilder!

VÄLKOMMEN!

 

 

 

 

Det allra sötaste lilla barnbarnet på jorden!

Född 3 september 04.48.

Namnet de stolta föräldrarna valt är Frank.

 

De likaledes stolta och förundrade morföräldrarna är något omtumlade men oerhört glada och ser fram emot den första träffen med denne fine lille gosse!

 

Augustivärme

Denna ljuvliga sommar med värme och sol fortsätter in i augusti.
Katten Baronen var försvunnen en hel helg, vi letade och ropade, trodde han var borta för alltid.
Så satt han på trappen måndag morgon.


Min nya spinnrock har jag snart blivit vän med och spinner just nu det finaste, tunnaste kamgarn.

Den nya rocken, en Ashford Joy

Stickningen till barnbarnet som väntas i slutet av denna månad växer om kvällen på uteplatsen.



Tropisk natt i augusti

sommar

I solen och värmen njuter jag hejdlöst.

Tidigt om morgnarna går jag till sjön och simmar en tur i ljumna vattnet, nära näckrosorna. 

I hönshuset finns två kullar med kycklingar, sammanlagt 19 stycken. Jag fyller på mathoarna med extra mycket gröna ogräsrevor och glömmer bort tiden.

Tiden är inte heller viktig när spinnrockarna snurrar eller när kardorna kammar mjuka ullen ännu mjukare.

uteliv med Baronen och kardorna

gamla spinnrocken fick ett nytt liv i Furet

finfin ull, nytvättad, torkar i solen

världens bästa spinnare tog plats i korgen med nykardad ull

Ved, ved, ved....

Jag har semester några dagar den här veckan. Solen lyser, vedstapeln växer. Vi fördelar arbetet, maken och jag.

 

Jag klyver och staplar. Han hämtar det han sågat

De sista snöfläckarna smälter.

januarisöndag med flygande fart

Hönsen har börjat värpa igen, efter vinterns uppehåll.
Solen värmer, luften har en doft den inte hade för en vecka sedan.
Vi bestämde oss för att det var dags för storrengöring i hönshuset.
Spola rent sittpinnar och värpreden, gödsla ut och lägga in ny halm och nytt spån.

Under tiden får hönor och tuppar strosa omkring fritt på gården.
Lille Gullefjun, som haft en period när de ungtuppar som föddes i somras har terroriserat honom så att han fått lov att ha "egen kupé", kunde gå ute också. De gamla blommehönorna och lilla Hulda hittade genast till de solrosfröer som fåglarna kastat ut från fågelborden. Gullefjun gick tillsammans med dem.

Lille katten Baronen trodde att han fått nya lekkamrater och förföljde, smög och rusade på. Han undgick med nöd och näppe svansnyp och blev till slut nästan farligt duktig på att komma nära en del av hönorna.




 

fiskbulls-nostalgi

Har roat mig med att se Historieätarna på SVT Play.
I ett avsnitt befann man sig på 70-talet.
Tänk så fort en del faller i glömska! Blev påmind om hur mycket konserver vi konsumerade för 40 år sedan.
Till och med i mitt föräldrahem där det rimligtvis borde funnits färska grönsaker serverades ärter och morötter på burk. En av mina favoriter var stuvade sådana. Åts gärna tillsammans med skivad, stekt falukorv och snabbmakaroner...
En annan kulinarisk läckerhet var konserverad torskrom. Mamma skar i skivor, panerade och stekte.

Mot slutet av 70-talet studerade jag, levde på studielån och bodde i studentlägenhet. Maten var dyr.
En av de rätter som var mest frekventa i studielyan hos dåvarande Stensson var snabbmakaroner och konserverade fiskbullar i hummersås. Ibland ätna direkt ur burken, kalla...
Tänk så lätt smak- och doftminnen väcks!

I morgon serveras spenatstuvade fiskbullar i Eddings residens!


 

Håll grytan kokande

I min blåa emaljerade järngryta puttrar just nu årets första långkålsportioner.

 

När jag var barn puttrade långkål och andra "långkok" i min mammas röda emaljerade järngryta.

Hon fick den i gåva av sina föräldrar när hon skulle "sätta bo" tillsammans med min pappa.

Den röda grytan stod sedan på spisen så gott som varje dag.

Mina föräldrar fick ett långt liv tillsammans.

De gifte sig nyårsafton 1949. Min pappa lämnade jordelivet trettondagsafton 2002.

Ett par dagar innan hade han och mamma ätit långkål tillagad i grytan.

När mamma ett par dagar efter använde grytan sprack den.

Nu använder hon den som blomkruka.

 

 

Min blåa järngryta fick jag i gåva av mina föräldrar när jag var i tjugoårsåldern.

Den har ofta under dessa snart fyrtio år stått på spisen, och försett oss med t.ex långkål till julen.

 

Vid min vedkamin i köket står en rostig järngryta som jag köpt på loppis.

 

 

Den gör nu tjänst som blomkruka, men om jag haft en fungerande vedspis kunde den fortfarande använts till matlagning.

Ibland tänker jag att grytan kunde varit min mormors.

Hon och min morfar gifte sig 1926.

Kanske fick hon då en sån här som gåva av sina föräldrar?

 

 

 

 

 

 

 

 

121212

hektiska, intensiva dagar har passerat.
sitter nu i soffan med stämband som inte vill samarbeta med min vilja, hosta, lätt feber och snuva.
I köket sprakar brasan

lille katten Baronen har sin givna plats

 denna dag med det magiska datumet 12-12-12

en av mina vänner gifter sig
en gör en stor läkarundersökning, förberedelse för omvälvande operation
en väntar på efterlängtat besked
en förbereder stort firande
en fyller år
en knäpper knappar som inte finns
en mediterar hela dagen

I Furet är det -15 grader
 sol över hygget

idag vill jag i min tystnad
önska er och mig själv allt gott.




 

nya tider

Nu står lilla stugan här i Furet.
Snart färdiginredd.
Väntar på klienter.
Och buskar runtom.

Bakom knutarna tuggar just nu en skördare i sig skogen.
Slutavverkning av mina vuxna barns barndomslekplats. Granskogen som stått i över femtio år slukas.
På fem dagar ligger den i högar.
Väntar på skotaren som samlar ihop.
Väntar på timmerbilen.
Blir pappersmassa.
Vidder utanför köksfönstret.

Allhelgonahelgen står för dörren.
Stilla tankar på dem som inte längre är här.
Fina stunder med dem som är här.
Gåsamiddag på söndag.

Nytt jobb.
Tänkte inte så.
Viktigt, utmanande, spännande, kreativt, samarbete.
Skoljobb.
Elever.
Kollegor.