Rabarberplantorna fanns i Furet när vi flyttade in här 1987. Varje vår tar de sig upp genom myllan.
Ibland kan man nästan se hur de växer. Fort, fort, fort.
 Plötsligt är de så långa att man kan ta av dem, koka och äta. MUMS!

Maken och jag har ägnat oss åt stenkörning:

Här ska de läggas ut. Imorgon!



Hönsen har det gott i sin hönsgård, trygga för höken, bortskämda av matte med gräsklipp och tuvor. 

Lägg märke till att tuppen Gullefjun visserligen håller sig i bakgrunden, men med absolut närvaro...

proportioner

Blir påmind på stickcaféet på Facebook om att det idag är årsdagen av Tjernobylkatastrofen...
Ser ett Tv-program om en ung familj vars första barn svävat mellan liv och död under sina första år.. Påminns av media varje dag om massakern på Utöya...

Får mig att reflektera över proportioner i tillvaron.
Får mig att känna tacksamhet över det jag har, de fina människor jag har runt mig, den glädje och stolthet jag känner över mina barn, den kärlek jag känner till livet och tillvaron...

Äventyrlig dag lider mot sitt slut.
Äventyr både IRL och på webben.
Äventyr i tanken.
Äventyr i fantasin.

Nu sänker sig tröttnad och mättnad över kropp och själ. Tack för detta!
I morgon är en annan dag...

rent i hönshuset

Efter förra veckans dramatik har lugnet lägrat sig i hönsflocken. Idag gjorde vi äntligen vårstädning och lite förbättringar. En ny sittdel, ett nytt ruvningsrede, lite tak och skärmar för att underlätta rengöring nästa gång. Så här nöjda såg pyttorna ut nu i kväll:

Jag känner mig också väldigt nöjd, tänkte att jag skulle skriva ett dokument för firman och skicka iväg, men det får nog vänta till morgondagen. När min lekamen sattes ner blev den väldigt trött; så nöjd med arbetet för dagen ger jag mig en stunds stickning, sen blir det horisontalläge...

Godnatt govänner!

dramatik i hönsgården, del 2

Hönor har en alldeles otrolig överlevnadsförmåga...
Om de blir riktigt rädda lägger de sig ner och spelar döda så verklighetstroget så att man verkligen tror på det. Kanske tror de till och med själva på det...

Igår när det i normala fall var dags för utsläpp av flocken gick jag till hönsgården med havrebyttan. Tänkte: lite tröst kan nog behövas för hönsflocken när jag berättat den tråkiga sanningen att de inte kan gå utanför hönsgården.

Tuppen Tornado kacklade upprört, hönorna instämde, jag framhärdade och strödde ut havre, de lugnade sig och pickade ivrigt i sig.

DÅ får jag syn på en av systrarna Frihet UTANFÖR gården! Jag räknar in flocken.
JUBEL och HEJAROP!
Hon som jag trodde var borta,höktagen, var återkommen!
Tänkte att: hon tar sig nog in i gården så småningom, systrarna Frihet kan flyga ganska högt...

Väl inkommen i mitt varma ombonade hus ser jag ut genom ett fönster på övervåningen med utsikt över hönsgården.
Utanför nätet rusar nu KALKONHÖNAN hungrigt fram och tillbaks!
JUBEL, HEJAROP och APPLÅDER!

Jag inser att hon aldrig kommer att ta sig in för egen maskin...

Bära eller brista: Jag öppnar hönsgårdsdörren och hoppas att höken inte ser oss.

Kalkonhönan håller sig innanför nätet hela kvällen, de övriga spatserar ner till bäckkanten och jag lyckas inte locka in dem.
När kvällen kommer, skymningen sänker sig räknar jag nöjd in femton fjäderfän på sittpinnarna, stänger hönsgårdsdörren och somnar till kvällen med ett förnöjt leende över hela mig!

I Smakstart på Radio Halland ca 20 minuter in i sändningen finns jag med och berättar om Symbolernas Dag och symbolterapi.

Symbolernas Dag 21 april. Program finns här: Symbolföreningen

dramatik i hönsgården

Maken fick höra ett fasligt oväsen från kråkorna i skogskanten. Därefter upptäckte han att flera av hönsen låg gömda i vedboden. De brukar strutta omkring eller gona sig i jorden i ena hörnan av ladugården när de äntligen får lov att gå lösa på eftermiddagen.

Så gick han runt knuten och ser MÅNGA hönsfjädrar spridda över gräset...
Ojojoj! Rusade så ner mot skogskanten där kråkriksdagen pågick...

Upp flyger en (förmodligen) duvhök.
Ut ur buskaget stapplar en stackars slagen höna, en av systrarna Frihet.
Hon kacklar ej längre... ( Men höken fick henne inte!)

Summan av rovfågelsangreppet blev att två systrar Frihet och Kalkonhönan är borta.
Trist. Tråkigt. Sorgligt. Onödigt. Naturligt.
Kunde blivit ännu värre om inte kråkorna larmat.

Hur ska jag nu våga släppa ut dem fritt om eftermiddagen?

spinneri

Den senaste produktionen på spinnarefronten: Två härvor tvåtrådigt garn av mjukaste goaste rena ullen från min systers härliga får.

Jag känner mig stolt och tillfreds.
Handens arbete ger mindfulness, sinnesro, själsligt lugn, skaparlycka.

För övrigt är våren här på allvar. Fortfarande lite kyligt och ganska mycket regn har kommit de senaste dagarna.
Men sädesärlan har anlänt, hönsen gonar sig i jordhålor, pickar i sig av spirande gräs och yrvakna smådjur.