Just idag vill jag be om mod att vila i att allting är precis så som det är och som det ska vara.

Hittar ord hos Tranströmer som berör:
"Ingenstans lä. Överallt risk.
Som det var. Som det är.
Bara där innanför finns frid, i krukans vatten som ingen ser,
men på ytterväggarna rasar kampen.
Och friden kommer droppvis, kanske om natten
när vi ingenting vet,
eller som när man ligger på dropp i en sal på sjukhuset."