Mirakel

Varje nytt liv som kommer till världen är ett unikt mirakel.
Jag som nu är på väg in i sista tredjedelen av mitt liv blir alltmer viss om det fantastiska stora som bor i det lilla.
Varje människa jag möter, liten som stor, bär inom sig den lilla, sköra, vackra, mirakulösa, genuina kärna som hon föddes med.
Likaså gör jag.
Den jag en gång var ämnad att vara finns i mig, lever i mig.
Ju äldre jag blir desto fler pålagringar eller skal faller av mig.
Idag är jag en glad och tacksam tant!

En dikt jag stötte på som grep tag i mig delar jag med dig idag:

Tidiga minnesbilder

1
Jo det är sant
att jag kunde flyga som barn!
Högt flög jag jublande av glädje!
Men vem klippte mina vingar?
Plötsligt kändes kroppen
tung som sten
och lusten att leka fågel
var borta.

11
Som barn förvisades jag ofta
till skammens hörn
Stod där med näsan
pekande rakt in mot de två väggarnas möte
och bildade med min gråtande rygg
den tredje väggen i mitt fängelses triangel
Länge efter det jag återfått min frihet
tyckte jag mig släpa tyngden
av de andra väggarna efter mig.

Maria Wine född 1912