aktuellt

fredag 6 november 2015


November lägger sig över Furet och omgivningarna. Stillhet ännu; storm väntas.

Efter rehabaktivitet på sjukhuset i Varberg sätter jag mig en stund i den vackra sjukhuskyrkan och betraktar bilden.


Tänker att vi alla är så lika. Liknande behov, rädslor, funderingar. Det som är viktigt är så enkelt egentligen.

måndag 2 november 2015

Ryter i.

Utdrag från min facebooksida:


Nu vill jag ryta till! Jag blir arg och matt över hur sjukvården missar att informera, inte tar oss patienter på allvar, behandlar oss som ärenden, en nummerlapp, en röntgenbild, ett recept. Vi fogar oss, anpassar oss och förlitar oss på att allting görs med de bästa intentioner trots effektiviseringskrav med konsekvenser på det personliga planer för oss patienter. 
Idag tog jag mig till vårdcentralen för att ta prover. Krävdes lite planering och trixande för att det skulle funka i min almanacka.
Får frågan när jag sitter i provtagningsstolen om jag tagit mina mediciner. Javisst har jag det. 

-Då kan vi tyvärr inte ta några prover idag, säger sköterskan.
Under dessa fyra år jag ätit medicinen har aldrig någon frågat mig eller informerat om att jag inte ska ta medicinen den dag jag tar prover.
Jag blir förstås arg.
Berättar för sköterskan som det är och att det inte är första gången under de senaste ettochetthalvt årens valsande runt med sjukvården, som något missas, som får konsekvenser för mig som människa.
Hon säger gång på gång att detta är rutinerna, att hon inte kan göra ngt åt det.
Jag säger vänligt att hon får vara snäll att låta bli att säga detta igen, jag har förstått men behöver tänka om och ta reda på hur jag kan göra nu. Vi enas om en ny tid på to em.
Detta innebär för mig att ännu en dag denna vecka blir fulltecknad av så kallade måsten. Jag är sjukskriven på heltid, behöver vara noga med att hinna och orka såna måsten. Att ge mig pauser; lustfyllda, stilla, vackra stunder.
Känner att trycket lättat ngt nu när jag fått ryta lite! 😈