Häromdagen stod jag ute i min stora, numera oerhört blöta, trädgård.
Utrustad med måttband, stängselpinnar, snören och storstövlar skulle jag och maken äntligen ta oss an uppgiften att mäta ut de ställen där gropar ska grävas.
Gropar som ska hysa plintar.
Plintar som ska bära upp min nya friggebod.
Friggeboden som ska härbärgera min mottagning.
Mottagningen som jag äntligen ska ha här hemma i Furet.
Vi mätte och mätte, flyttade hörnstolpar en gång, två gånger, många gånger...
Inte blev det rätt....
Så insåg jag att felet nog låg i siffrorna vi mätte efter, inte i sättet vi flyttade stolpar på...
Ringde min bror, räddaren i nöden. Fick hjälp att räkna om måtten.
Gick ut och mätte och VIPS stod hörnstolpar där de ska stå!
Vad har nu detta att göra med matematiken och mig?
Jo, under många år har jag haft nån slags låsning så fort jag hört ordet matematik.
Sett rött, blivit kallsvettig, hackat tänder, blundat, tittat åt ett annat håll, vägrat o.s.v.
Under min tid som lärare lotsade jag många elever vidare i matematiksnåren. Försökte visa och guida och stötta så att lusten att lära matte skulle bevaras. ( För den finns hos vartenda barn från början!)
Kreativa lösningar är jag mycket bekant och bekväm med.
Så min matematiklåsning löstes så småningom nästan upp tack vare små och lite större människor...
Dock: en sak som återstod. Pythagoras sats.
(Jag känner fortfarande hur magmusklerna knyter ihop sig lite grand bara jag skriver namnet...)
Min käre yngste bror, räddaren i nöden, upplyste mig om att det är Pythagoras sats han använder för att räkna ut var hörnen ska stå.
Jag vågade mig denna dag på att använda denna för att räkna ut var jag ska sätta grundstenar till min redskapsbod som följer med på köpet av friggeboden.
(a*a )+( b*b)= c*c beskriver relationen mellan sidorna i en rätvinklig triangel.
På facebook beskrev jag mina nyvunna, glädjefyllda insikter.
Fick då av en av mina inspirerande kontakter där tips om den här UR-serien som jag också gärna delar med er: Matematikens skönhet
Så får ni också en bild med Einsteins eminenta tänkeord så här den första dagen i oktober månad.
Utrustad med måttband, stängselpinnar, snören och storstövlar skulle jag och maken äntligen ta oss an uppgiften att mäta ut de ställen där gropar ska grävas.
Gropar som ska hysa plintar.
Plintar som ska bära upp min nya friggebod.
Friggeboden som ska härbärgera min mottagning.
Mottagningen som jag äntligen ska ha här hemma i Furet.
Vi mätte och mätte, flyttade hörnstolpar en gång, två gånger, många gånger...
Inte blev det rätt....
Så insåg jag att felet nog låg i siffrorna vi mätte efter, inte i sättet vi flyttade stolpar på...
Ringde min bror, räddaren i nöden. Fick hjälp att räkna om måtten.
Gick ut och mätte och VIPS stod hörnstolpar där de ska stå!
Vad har nu detta att göra med matematiken och mig?
Jo, under många år har jag haft nån slags låsning så fort jag hört ordet matematik.
Sett rött, blivit kallsvettig, hackat tänder, blundat, tittat åt ett annat håll, vägrat o.s.v.
Under min tid som lärare lotsade jag många elever vidare i matematiksnåren. Försökte visa och guida och stötta så att lusten att lära matte skulle bevaras. ( För den finns hos vartenda barn från början!)
Kreativa lösningar är jag mycket bekant och bekväm med.
Så min matematiklåsning löstes så småningom nästan upp tack vare små och lite större människor...
Dock: en sak som återstod. Pythagoras sats.
(Jag känner fortfarande hur magmusklerna knyter ihop sig lite grand bara jag skriver namnet...)
Min käre yngste bror, räddaren i nöden, upplyste mig om att det är Pythagoras sats han använder för att räkna ut var hörnen ska stå.
Jag vågade mig denna dag på att använda denna för att räkna ut var jag ska sätta grundstenar till min redskapsbod som följer med på köpet av friggeboden.
(a*a )+( b*b)= c*c beskriver relationen mellan sidorna i en rätvinklig triangel.
På facebook beskrev jag mina nyvunna, glädjefyllda insikter.
Fick då av en av mina inspirerande kontakter där tips om den här UR-serien som jag också gärna delar med er: Matematikens skönhet
Så får ni också en bild med Einsteins eminenta tänkeord så här den första dagen i oktober månad.
